DET SKÖNSJUNGANDE MONSTRET

"Jag Är Monstret" (Capitol CD 2005) är den lakoniska titeln på detta solo-album med Freddie Wadling. Han är utan tvekan en av Sveriges bästa röster. Med sin stora, dramatiska baryton kan ha gå från brutal rockighet till den sprödaste finkänslighet.

Hans trasiga, personliga bakgrund ger också hans sång och ett stort känsloregister av erfarenhet att spegla mot, och det ger hans tolkningar ytterligare dimensioner och djupverkan.

Han har sin musikaliska bakgrund i punk, gothrock, Captain Beefheart och i någon slags bisarr skräckfilms-estetik. Grupper som Cortex och Blue For Two finns i bakgrunden, men själv har jag mest hört honom under åtskilliga år med Fläskkvartetten. En oslagbar combo, med deras mullrande, dramatiska elstråkar och experimentlusta.

Men Freddie Wadling har en stor bredd som sångare. Några år tidigare än här gav han sig in på svenska visor. Bland annat på "En Skiva till Kaffet" (1999) som jag tidigare skrivit om i denna spalt. Där tog han en relativt allmänt hållen visrepertoar - lite Taube, Bellman, Hasse & Tage etc - och gjorde något stort av, till ackompanjemang av Esbjörn Svenssons Trio.

På "Jag Är Monstret" är det åter något annat. Svenska popsånger av kända kolleger (Freddie är främst en uttolkare av andras sånger, i mindre utsträckning låtskrivare själv). Musiken här är yster, sjövild, galen, cirkuslik. Ibland låter det som Nino Rotas musik till Fellinis filmer.

Bara två blåsare medverkar enligt creditlistan. Ändå är det just blåsarna som dominerar ljusbilden. Den utmärkte Per "Texas" Johansson spelar alla saxar och klarinetter, och den lika gode Claes Järefors blåser trombon och tuba. De pumpar på i burleska "Disko kebab" och skapar sakral hornmusik à la Frälsningarmén i "Bär ut mig, käre Jesus".

Bland låtskrivarna här finns Per Gessle, Mauro Scocco, Kajsa Grytt och folket i Bob Hund. Det svänger bitvis roligt och hejdlöst. Men de poetiska, lugna sångerna är ändå skivans höjdpunkter. Bland dem finns framför allt "Måla mitt minne" av Gessle, och inte minst "Flyg min väg".  En nästan andäktigt, smärtsamt vacker hymn i duett med Nina Persson. Texten om "solexplosioner" skrevs av Wadling på engelska men översattes av Bob Hund. Mitt i hymnen kommer två tenorsaxar in lugnt som två segelfartyg i gryningen. Det är sagolikt.

Betyg: ****