ERYKAH BADU GOES UNDERGROUND

Tredje studioskivan med fina amerikanska soul-sångerskan, eller r'n'b-sångerskan som det heter nu för tiden. Enorm succé med hennes debut "Baduizm" 1997. En behagligt soul-jazzig anrättning.

Uppföljaren, som jag redan skrivit om, var "Mama's Gun" 2000. Inte samma omedelbara succé, men min egen favorit. Så dags för denna. "Worldwide Underground" (Tamla Motown CD 2003).

Jag faller direkt för titeln. "Underground" får åtminstone mig att associera till ett hippieblomstrande 60-tal, "Worldwide" markerar nutid och kommunikation, Så knyter Erykah Badu enkelt och genialt ihop säcken.

Men "Worldwide Underground" har inte den omedelbarhet som "Mama's Gun" hade. Inte samma variation och värme. Den blev en stor kritikersuccé, men för mig känns den mera abstrakt. Jag gillar verkligen konstnären Badu, hennes speciella, släpiga röst, smarta texter och attityd. Men jag har svårt att orientera mig på detta experimentella hiphop-opus.

Hon svämmar ut i den 10 minuter "I want you". Levererar låtar som "Bump it", "The grind" och "Love of my life worldwide". Hon samarbetar med sådana som gamle jazztrumpetaren Roy Hargrove och soulrockmusikern Lenny Kravitz, Vokalissor som Queen Latifah och Angie Stone dyker också upp.

Det är begåvat och personligt och färgstarkt. Men för mig är det svårt att nå längre in än att förstrött gunga till rytmen (många kantslag är det, som vanligt inom genren). Kanske är det en åldersfråga. Eryka Badu fortsatte att göra starka skivor där hon inte minst begrundade tillståndet i USA.

Betyg: ***