BRIAN FRAMFÖR "PET SOUNDS" LIVE

En inspelning värd att kolla in. Har man som jag växt upp med och älskat The Beach Boys LP "Pet Sounds" (från 1966) är allt relaterat av intresse. Jag var bara 10-11 år när jag via min käre svåger Leif blev bekant med den skivan. Den var en av få popskivor i hans jättelika samling av spännande jazzskivor.

"Pet Sounds" är idag välkänd som en given klassiker i både rock-historien och musik-historien i stort. Den är The Beach Boys mest kända och nyskapande album, fastän det precis då 1966 möttes med viss skepsis för att vara för krångligt och för lite kommersiellt jämfört med gruppens övriga repertoar.

Men bandets motor Brian Wilson var och är ett geni. Han arbetade länge och noggrant i stor studio med stor orkester, bandet, ett rejält mixerbord och en massa egensinniga idéer vad gällde produktion och ljudbilder. I sitt bagage hade han 13 vackra, utmärkta popmelodier varav två instrumentala. "Pet Sounds" var ju officiellt ett Beach Boys-album. De andra medlemmarna sjöng stämmor (och solo på någon låt) och spelade grundkompet. Men hela "Pet Sounds" var ett stort verk helt ur Brian Wilsons musikaliska huvud. Till det kom det myspysiga, gröna omslaget med bandet på besök bland djuren på San Diego Zoo.

Och nu är vi alltså här. "Pet Sounds Live" (Sanctuary live-CD 2002) med Brian Wilson är från en stor konsert  i London. Det mytomspunna geniet Brian har, efter 70-talets hundår med drogproblem, psykisk sjukdom och långa perioders frånvaro, vuxit fram som en ädel hjälte med få men lyckade musikprojekt och med ett flertal TV-dokumentärer om sin märkliga karriär. Det senaste tillskottet är spelfilmen "Love & Mercy" om honom.

"Pet Sounds Live" är precis vad det är. Brian lät återuppföra hela den klassiska skivan "Pet Sounds" inför publik. Med stor ensemble med varierad besättning och ett antal körsångare. Låt efter låt, i exakt ordning. Till och med den lilla förinspelade slingan med skällande hund mot framrusande tåg (som avslutar "Caroline no" och hela skivan) är med.

Brian sjunger solo på alla sångerna. Han var egentligen inte den vassaste vokalisten i Beach Boys. Sjunger lite skevt och ansträngt med sin ljusa tenor som går över i falsett. Men det fungerar. "Pet Sounds Live" är egentligen en bagatell (även i Brians egen skivproduktion). Den har ingen magi eller romantik som ens är i närheten av den 36 år äldre originalskivan.

Men den är rolig som variation. Det bästa är att här hör man hur de märkliga, svävande, ibland gåtfulla klangerna i originalet byggdes upp. Gamla "Pet Sounds" hade ett stort, Phil Spector-liknande sound där instrumentens klanger med flit var diffusa. Jag kunde t.ex. aldrig lista ut vilket som spelade solo-stämman i instumentala titellåten "Pet Sounds". Om det ens var ett blås- eller sträng-instrument. 

Därtill använde Wilson en hel del leksaks-instrument, inte minst bland det rikhaltiga slagverket. Och gamla "Pet Sounds" var (i praktiken) mono, fast det stod stereo på omslaget. Nu får man chans att höra vibrafonen i medryckande öppningslåten "Wouldn't it be nice?". Stämmorna i vackra balladen "You still believe in me". Och den tungblåsta barytonsaxen i "I know there's an answer" är inte alls en barytonsax utan - ett basmunspel. Vi får höra hela den läckra orkester-paletten i "Let's go away for awhile", ett kort mellanspel som jag alltid gillat. Liksom de intrikata stämmorna i den otroligt vackra "God only knows".

"Pet Sounds Live" är alls inget omistligt album. Men det är en trevlig påminnelse om ett gammalt mästerverk. Och en trivsam variation till detsamma. Och ännu ett perspektiv på musikern Brian. Tyvärr är skivan numera svår att få tag på. Men hela konsert-upptagningen finns på YouTube.    

Betyg: ***