WILMER IGEN....

Sju år efter mästerverket, dubbeln "Mambo Feber". Tjugo år efter att Wilmer X bildades (som källarbandet Wilmer Pitt i Malmö). Nisse Hellberg och pågarna var vid det här laget mycket väl etablerade och ett av Sveriges bäst säljande rockband.

För att inte ramla in i de etablerade musikfårorna gjorde de då och då uppdateringar och rotade i sina rötter. Gammal Bo Diddley, gammal Stones, T Rex och det där.

Symptomatiskt nog hette denna skivan "Primitiv" (EMI CD 1998). Proffsigt, rutinerat och förbannat svängigt som alltid. Och som bekant här i spalten är stilen rårock / garagerock egentligen inte alls min påse. Men jag tycker om just Wilmer X.

Kanske för deras skånska härkomst som ger mig en glad igenkänning. Kanske för Nisse Hellbergs säkra attack i rösten. För att bandet står för en kontinuitet och åldrandets värdighet som ett Rolling Stones. Och, förstås, för att min kompis Mats Bengtsson från Ängelholm (f.d. Gutta Perka och Llongo) satt vid pianot och orgeln i Wilmer X under dessa gyllene år på 1990-talet.

"Primitiv" är ändå inte min favorit-Wilmer. Jag nöjer mig faktiskt med två låtar från detta album. Men de två, de är också desto mer kanon. "För dum för pop" är en svindlande svängig rocklåt i snabbt tempo med Nisses fyndiga text, smidiga vibrato och så med Jalle Lorenssons munspel ovanpå det. Nisse Hellberg, vilken rockkänsla och elasticitet. Så långt från ansträngda, svamligt otydliga röster som Ulf Lundell, Plura och (ursäkta jag säger det) - Thåström. 

Den andra suveräna Wilmer höjdaren här är "Du i din värld". En eftertänksamt dynamisk ballad som pendlar mellan ödmjukhet och kraftfullhet. En stor rocklåt med snyggt sidotema. Det är något okonstlat med Wilmer X som är väldigt bra. Eller var, kanske. Nu lär de väl inte finnas kvar som grupp längre.

Betyg: ***