BOB HUND ÄR ALLTID VAKNA

"Jag Rear Ut Min Själ, Allt Ska Bort" (Silence CD 1998). Finns det någon mer underbart lakonisk titel? Bob Hund är expert på sådana. Deras bisarra humor, både naivistisk och cyniskt träffsäker på samma gång.

Eller denna : "Tralala lilla molntuss, kom hit ska du får en puss". Där träffar de dessutom rakt i hjärtat. Bob Hund är något speciellt. Jag har aldrig varit någon större anhängare av "punkrock". Men när Tomas Öberg och bandet öser loss och röjer rockriff i snabba tempon, då är det som en frisk vind som sveper in.

Att Tomas Öberg sjunger pojkaktigt oförställt på bred skånska, ja faktiskt på helsingborgska, det gör förstås sitt till. Ändå är vi vid det här laget så vana vid att höra sång på bre' skånska. Peps, Wilmer X, Torsson, Kal P Dal, liksom Hasse Kvinnaböske ich Danne Stråhed har banat vägen.

Men Tomas Öberg slår ändå knockout med sin avväpnande, skeva buspågsvariant. Sedan är det något med Jonas Jonassons svepande syntlinjer och låtarnas ackordföljder som alltid överraskar. Alltid något oförutsett. Någon punkigt tysk avantgarde mitt i larmet.

Och texterna. Ja, egentligen beskriver de en tafflighet, en svårighet att hitta rätt i tillvaron. "Helgen v 48" är en annan sådan genial både låt och titel. Andra gånger kan det explodera i snabba utspel. "Nu är det revolution på gång?". Eller en charmigt fumliga ballader som "Raketmaskinen" och "Goddag & adjö".

En instrumental öppnare blev vid denna tiden standard på deras konserter. Och här rullar det igång med "Bob Hunds 115:e dröm". Titeln ett fräck svar på en hel annan Bobs gamla opus, "Bob Dylan's 115th dream" från 1965. Gruppnamnet finns för övrigt också med i "Bob Hund : 1999".

Tomas Öberg skriver de underfundiga texterna. Som en inspiratör har han nämnt sin gamle svensklärare på Olympiaskolan i Helsingborg, Helmer Lång (1924-2014). Det gläder mig eftersom jag också gick på Olympiaskolan (tio år tidigare) och hade samme mycket specielle litteraturvetare och humorist som lärare. "Jag Rear ut Min Själ, Allt Ska Bort" blev för övrigt Bob Hunds genombrott för en större publik. Här tog de klivet från mytiskt, lite mystiskt omtalat kultband till ett breda underhållningsrockare på de stora scenerna.

Betyg: ****