BRYAN FERRY SJUNGER 30-TAL

Den här skivan sätter jag mycket, mycket högre än alla Rod Stewarts volymer av "American Songbook" tillsammans. "As Time Goes By" (Reprise CD 1999) med Bryan Ferry.

Den gamle eleganten från Roxy Music och som solo ställer sig här framför ett kapell med tidstypisk sättning och sound från 1930-talet och tolkar sånger av Cole Porter, Richard Rodgers, Jerome Kern, Oscar Hammerstein, Kurt Weill och många andra. Det är väl bara en slump att inte Gershwin och Irving Berlin kommit med.

Det hela låter fullständigt genuint och tidstroget. Inga överdrifter eller tillgjordheter alls. Bara en ren och skär kärlek till den här gamla musiken, evergreens som en gång lanserades av nobla kapell på danshallar och på knastriga 78-varvsskivor.

Bryan Ferry passar som hand i handske här. Det finns inte det minsta rockkänsla eller modernitet i detta. Bara en ödmjuk och insiktsfull stilkänsla. Violiner, klarinetter, en sordinerad trumpet, banjo, bandoneon och annat färgsätter den sofistikerade ljudbilden av en drygt tjugomanna-orkester. Ja, till och med det antika, för-elektroniska instrumentet Ondes Martenot har dammats av i Cole Porters "Miss Otis regrets".

Inledningen är, som framgår av skivtiteln, "As time goes by", som skrevs av Herman Hubfeld redan 1931, alltså långt före filmen "Casablanca". Sedan följer godbitar som "The way you look tonight", "I'm in the mood for love", "Where or when", "Sweet and lovely", "Falling in love again" och lika många till. Ferrys så typiska nasala stämma håller en försynt linje och förhäver sig inte onödigt över instrumenten. Däri ligger också det stiltrogna.

Skivan slutar med "September song" av Kurt Weill, som ju också är en del av den amerikanska, klassiska sångskatten. Weil hade ju på 30-talet flytt brunskjortornas Tyskland och etablerat en ny karriär i USA, där han i sin musikaliska spännvidd också ägnade sig åt att komponera schlagerlåtar med jazztycke.

Roxy Music är ett eget kapitel. Bryan Ferrys ena rockskivor är också ett eget kapitel, ärligt talat ganska snarlikt Roxys. Men denna skiva "As Time Goes By" liknar inte något annat i Ferrys produktion. En tillfällig novell som utspelas i en annan tid. En roll som skicklige Ferry både trivs med och axlar helt obekymrat och självklart. Synd att skivan inte fick mer uppmärksamhet. Inte minst av alla vi som verkligen tycker om den här gamla stenkaks-musiken. 

Betyg: *****