SOFISTIKERAD JAZZPOP MED BO KASPERS

Jag älskar Bo Kaspers Orkester. Jag gillar deras mjuka anslag av tillbakalutad jazzpop med välgjorda melodier, kluriga texter och ytterst välgjorda arrangemang. Jag tycker om Bo Kasper Sundströms mjuka röst med en stråk av norrländskt vemod.

"Amerika" (Columbia CD 1996) var deras tredje album. De hade redan från debuten "Söndag i Sängen" 1993 hittat sitt personliga uttryck. Men de hade nu slipat på sina uttryck och sitt låtskrivande.

Ändå har de haft en påfallande enhetlighet i sin sofistikerade popstil under drygt tjugo års tid. Och detta inte sagt som någonting negativt. Tvärtom, de har en konsekvens i sitt språk och varierar sitt tema i oändliga variationer.

Redan i öppningsspåret "Vi kommer aldrig att dö" slår Bo Sundström fast det svårmodiga draget. Ett stråk av sorg, trots att texten andas tillförsikt och förtröstan. Men det är i spår två, "En ny, skön värld", som de klockrent träffar mitt hjärta. 

"Jag ska sluta se på TV / Jag ska se efter om jag kan. / För jag har svårt att se nåt nöje / i att man slår ihjäl varann. / Jag ska inte längre lyssna / å dom som bor här ovanför. / Det dom säger till varandra / är nå't jag hoppas att vi aldrig gör. / Vi bygger en ny skön värld......." osv.

Det är så bra. Så stark och träffsäker text. Precis så introvert som jag själv reagerar. Och detta till en inåtvänt jazzig melodi i samma anda som öppningslåten. Bo Kaspers Orkester har ibland jämförts med vad Hansson de Wolfe United höll på med på 1980-talet. Samma "snälla", inåtvända tilltal till en sofistikerat jazzig cool-pop. Hos båda texter som ibland kunde verka kryptisk banala men som i själva verket hade större djup och psykologi än vad som först anades. Och som plötsligt kunde öppna sig i träffsäkra iakttagelser.

Men där Hansson De Wolfe ofta hade något kyligt 80-talsaktigt i soundet, har Bo Kaspers istället en värme som slår an direkt. Hela "Amerika" är en lysande skiva, men "En ny, skön värld" är sången jag skulle lyfta ut och spela om jag fick ha ett "Sommar"-program i radion.

Ändå är som sagt plattan enhetlig i sin stil med sensuell mjukhet och genomgående vilsamt temp, "Ett & noll", "Gott, nytt år" och "En världsomsegling under havet" är andra titlar från denna underbara CD. Och vilka musiker ! Förutom Bo Sundströms mjukt introverta röst - Mats Schubert på elpiano, med Michael Malmgrens och Fredrik Dahls täta, följsamma komp. Och blåsarna! Per "Texas" Johansson lyser på tenorsax.

Betyg: *****