KAMMARMUSIK MED FLÄSKKVARTETTEN

Jag gillar verkligen när Fläskkvartetten också betonar sin seriösa, kammar-musikaliska sida. Efter urladdnngen med heavy metal på förra albumet ”Flow” 1993, tonade de ner volymen på elstråkarna på denna betydligt mer lågmälda skiva ”Pärlor Från Svin” (MVG CD 1995). Den består till stora delar av deras teatermusik, en stor del av deras verksamhet.

”Pärlor från Svin” är instrumental och består av små, ljuva miniatyrer för fyra stråkar. Denna gång utan slagverk. Allt är bitterljuvt, strävt hållet och mycket vackert. Titlar som ”Innocent”, ”Alex”, ”Moe” och ”Blomman” är underbar kammarmusik för 1990-talet. Andra korta spår som ”Dovregubben” bryter av med sin burdusa grovheten. Men den dualismen är just Fläskkvartettens unika styrka. De kan pendla mellan rå urkraft och ”fula” klanger kontra en vilsam skönhet som känns belönande.

Endast ett spår på ”Pärlor Från Svin” avviker från det här. Ett spår som är desto längre. Det är den drygt 22 minuter långa sviten ”Don’t surrender”, som ligger sist. Det är också det enda spåret där Freddie Wadling medverkar, men bara på spöklig röst snarare än sång. Av alla svårtuggade experiment Fläskkvartetten gjort genom åren är detta nog ett av de mest svårtuggade  och mariga. Det kunde kanske varit utmanande, liksom mycket av Fläskets avantgarde (krävande partier belönas med en solstråle av skönhet och harmoni). Men här faller det på längden. 22 minuter är mer än vad stycket håller för, och detta avslutande spår blir tyvärr bara mest tröttande.

Det är synd. För de tolv korta spåren med koncentrerad kammarmusik innan dess är något av det bästa Fläskkvartetten gjort på skiva. Och speciellt de nämnda spåren ”Innocent” och ”Alex” är bland den vackraste musik jag hört, över huvud taget. Men som album blir det kluvet i två halvor.

Betyg: ***