SYMFONISKA EVA DAHLGREN MÖTER HILLBORG

I SVT-programmet "Min sanning" berättade nyligen Eva Dahlgren om bakgrunden till denna, för henne väldigt ovanliga platta.

"Jag Vill Se Min Älskade Komma Från Det Vilda" (Record Station CD 1995) är hennes samarbete med seriöse tonsättaren Anders Hillborg, dirigenten Esa-Pekka Salonen och med Radiosymfonikerna (Sveriges Radios Symfoniorkester).

Hon hade några år tidigare upplevet sin största konstnärliga och kommersiella skivsuccé någonsin, "En Blekt Blondins Hjärta" (1991). Gjort slut på ett långvarigt samarbete med producenten Anders Glenmark. Turnerat under stort ståhej med Rocktåget och kört slut på sig själv.

I vakumet efter detta hade vännen Esa-Pekka föreslagit henne en utomhuskonsert med symfonikerna, något som hon var skeptisk till. Istället kom kompositören Anders Hillborg in i bilden. Eva tände, och detta att sjunga egna texter till någon annans tonsättning, som inte nödvändigtvis följde traditionella musikstrukturer, blev en attraktiv utmaning för henne.

För många Eva Dahlgren-fans är kanske "Jag Vill Se Min Älskade..." alltför svår, för abstrakt. Samtidigt blev det en veritabel succé när hon, Esa-Pekka och Radiosymfonikerna framförde hela konceptet liv, på Stockholms Central, av alla ställen. Projektet var en del i en välgörenhet för aids-drabbade.

Och Anders Hillborg, som är en av de mest spännande nutida seriösa tonsättarna, visar här samtidigt en publiktillvänd sida, utan att ge avkall på sin konstnärliga dignitet. De typiska, orkestrala flödena hörs i inledande "Lava". Första sången "Stenmannen" förs fram i raka, markerade ackord. Det kanske enskilt bästa spåret på skivan, som ändå framför allt är en organisk helhet.

"När en vild röd ros slår ut doftar hela skogen" är eteriskt stillastående i en tyglad skönhet. Mycket vacker. Helt annorlunda är den lakoniska "En gul, böjd banan", en förvriden tango med ylande valthorn, som blir en tragikomisk skapelse. Så fortsätter det med växelvis breda orkesterpaletter och mera avskalade sånger i viskaraktär.

När vi når sista spåret, "Vild i min mun", brister allt ut i en orgiastisk extas. Block av orkester, med adderade slagverk av André Ferrari och ordlös sång av Mija Folkesson och Margareta Folkesson byggs en närmast sexuell dansvirvel till bristningsgränsen runt Eva Dahlgrens sparsmakade sång. Det är ett mäktigt och starkt slut.

Betyg: ****