Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

torsdag, april 30, 2015

GENIAL, ABSURD SKÅNE-PUNK MED BOB HUND

"Omslag: Martin Kann" (Silence CD 1996) med Bob Hund. Detta är en av de roligaste, knäppaste rockskivor jag vet. Och ändå har jag aldrig varit någon fan av punk. Men Bob Hund är något alldeles extra.

Det finns något galet, yvigt, absurdistiskt med Bob Hunds råa rock. Att Tomas Öberg sjunger ut på bred, okonstlad och lite pojkaktig Helsinborgs-skånska är roligt nog. Hans vilda utspel och samtidigt charmigt naivistiska ton blir något helt annat än när Peps, Nisse Hellberg och Hasse Kvinnaböske sjunger på skånska (som ju inte är något nytt).

Och musiken hos Bob Hund är kantig, oberäknelig och smart på ett intellektuellt sätt. Det finns alltid något oväntat hos dem. I ackordföljder, temperament, Tomas Öbergs minst sagt okonventionella men därför ofta så otroligt träffsäkra bildspråk.

"Reinkarnerad exakt som förut" hette den låt som jag först fick höra med Bob Hund, och som är med på denna skiva. En lugn men skrapig, skramlig ballad med Jonas Jonassons synt i kanten. Texten beskriver en grå uppgivenhet i en glanslös vardag. Men vändningarna i texten är underbart komiska. 

"På kvällen blev det kväll / jag blev inte förvånad. / Du gav mig lite skäll / för första gången på en månad. / Grannen hade fest / på gården brann marschaller. / Vi åt middag framför teven / dom berätta' om kravaller..." Stora och små perspektiv i skarpa kontraster. Öbergs nördiga töntsång ger relief åt raderna av håglös diskbänksrealism. Det är genialt.

"Sommaren rasar" (en rasande rocklåt med tromboner), "Förträngda problem", "Düsseldorf" och "Papperspåse" är andra titlar ur deras påse av konstig humor. Bob Hund liknar ingenting annat. Och i stillsamma "Indianernas park" blir det riktigt, riktigt vackert. En ödslig gitarrballad med Tomas Öbergs alltid lika tokroligt naiva råskånska.

Liksom Bob Hunds tidigare skivor heter denna skivan officiellt ingenting. Men eftersom "Omslag : Martin Kann" står på omslagsbilden har det fått bli titeln i katalogerna. Fotot visar en ung Martin Kann, mannen som designar gruppens omslag i samma dadaistiska anda som deras annorlunda, men alltid mycket kompetenta rockmusik gestaltar.

Hela detta albumet är mästerligt. men jag återkommer helst till den tragikomiska novellen "Reinkarnerad exakt som förut". En sång som går till historien.

Betyg: *****