KELTISK FOLKMUSIK I MÄRKLIGA MÖTEN

Det här är verkligen en lustig skiva. Irländska folkmusik-gruppen The Chieftans med gäster. "The Long, Black Veil" (RCA Victor CD 1995).

Kända sedan länge för sin genuina, keltiska instrumental-musik på flöjter, fiol, irländsk harpa och bodhran (keltisk trumma). Så långt ifrån rock man kan komma.

Men irländsk musik fick en enorm renässans i slutet av 1980-talet. Van Morrison, The Pogues, Sinéad O´Connor, U2, Hothouse Flowers, och så The Waterboys irländska period och mycket mer.

Gamle Van Morrison gjorde en skiva ihop med The Chieftains, "Irish Heartbeat" (1988), med helt traditionella folksånger. Dessutom levde Irland upp rent ekonomiskt på 1990-talet, med EU-medlemsskap och ständiga segrar i Eurovision Song Contest. Allt detta bidrog till en "grön våg" (hehe) för turistnäringen. Och mitt i allt det här stod veteranerna i The Chieftains, nu med världens kultstatus.

Så varför inte göra en crossover-skiva där man bjöd in olika rockartister som gäster? Resultatet "The Long, Black Veil" är både kuriost och underhållande, om än inte omistligt på något sätt. En fantastisk lista på inbjudna vokalister upptar både Mick Jagger, Sting, Mark Knopfler, Marianne Faithfull, Ry Cooder, Sinéad O'Connor, gamle Tom Jones (som verkar trivas finfint i denna folkliga inramning), och så - inte helt otippat, Van Morrison.

En ganska öppet hållen folklig visskatt med "Tennessee Waltz / Tennessee Mazurka" (som Tom Jones sjunger, han tar som vanligt i från tårna) till Vans "Have I told you lately?" och andra sånger av respektive artister. Det konstigaste spåret är det sista. "The rocky road to Dublin" med The Chieftains och The Rolling Stones i möte. Irländarna spelar sina flöjtslingor medan hela Stones plötsligt kommer in med "Jumpin' Jack Flash"-riff. Det blir en märklig hybrid. Bra eller dålig, det vet jag inte. Mest konstig.

Betyg: ***