Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, mars 06, 2015

ÄNNU EN LIVE MED ROLLING STONES

Live-skivorna med The Rolling Stones brukar väl vara så där. Med få undantag. Deras fora är studioalbum och naturligtvis live-konserter. Där är de oslagbara mästare.

Men just live-albumen brukar inte vara så mycket mer än upprepningar av redan inspelade låtar och troféer från konserter. De har sällan någon mer att tillföra.

"Stripped" (Virgin live-CD-rom 1995) är inget undantag. Här finns hyggliga men inte särskilt spännande versioner av gamla och nya låtar: "Street fighting man", "Dead flowers", "I'm free", "Not fade away", "Wild horses", "Sweet Virginia" och "Angie" ännu en gång. Nu i mera akustiskt präglade, avskalade versioner. Däremot inte helt akustiskt "unplugged", som den felaktigt har lanserats som.

Men det som verkligen lyfter just den här skivan trots allt, är en enda låt. Den ligger som spår 2 på skivan. Och det är deras cover av Bob Dylan - "Like a rolling stone". Den är sensationellt lyckad. När världens bästa rockband ger sig på världens bästa rocklåt, ja då blir det så här. Något större än bara summan av delarna.

Dylans frenetiska rockkomp blir hos det åldrade Stones ett säkert, elegant hantverk i det lediga samspelet mellan Keith Richards och Ron Woods gitarrer. Charlie Watts lägger tryggt ut den säkra rytmen. En fin orgel matchar Al Koopers gamla spel. Och Mick Jagger är helt hemma när han rabblar upp Dylans textrader med de välkända, "Once upon a time you dressed so fine....... Didn't you?" osv. Refrängen med det dubbeltydiga "Like a Rolling Stone" blir rena lovsången, både till Dylan och sig själva. Och naturligtvis blåser Jagger munspelet.

Denna, Rolling Stones tolkning av (och hyllning till) brodern och förebilden Bob Dylan, är unik och finns bara på denna skiva. Och det gör den till något lite mer än bara ännu en tradig live-Stones-platta, obligatorisk efter varje världsturné. "Stripped" är för övrigt inte bara en CD utan en CD-Rom. Ett nytt format som man testade utan större avtryck.

Stones tolkar Bob Dylan, ja. Drömde jag inte också om att Mick och Stenarna skulle göra en version av The Beatles "Come together"? Nej, det var nog bara som jag drömde.

Betyg: ***