FLICKOR BESJUNGNA AV SVENSKA POPARTISTER

"Flickor, Flickor, Flickor" (MNW saml.-CD 1991)med olika flicknamn som tema, med diverse svenska popartister var en trevlig samling från MNW. Jag som vid denna tid hade så svårt med övergången från LP (vinyl) till CD (nu är det tvärtom, jag har svårt med övergången FRÅN CD, till - vadå?). Men en av fördelarna med CD-vågen runt 1991 var just de här antologierna som droppade fram.

MNW hade sedan länge kastat sin gamla progg-stämpel. Nu var etiketten mera en pigg leverantör av rätt bra, ny, svensk pop. Peter LeMarc var storsäljaren. Han medverkar också här, med en version av Bellmans "Ulla min Ulla". Det är ingen av sångens större tolkningar och ingen av LeMarcs större insjungningar. Men ändå godkänd.

Den flicka som däremot lyser starkast på denna samling heter Annelie. Det är "Vakna nu, Annelie" med Magnus Johansson (1991). Denna underbart livsbejakade, medryckande naivistiska folkpop inleder skivan och knockar alla med sin charm och omedelbarhet. Magnus Johansson sjunger med sprittande glädje. Mats Bengtsson (från Gutta Perka, Llongo och Wilmer X) på svängigt dragspel och Jesper Lindberg på banjo ger fin folkrock-färg åt sången.

Också Eldkvarn har ett sällsynt lyckat spår med "Madeleine, jag kommer hem" (1991) med sin flyktiga text och proffsigt säkra saxofon-rock. Lasse Tennander sjunger om "Lisa, Lisa" (1990) med samma Springsteen-idiom. Tennander gör ett liknande flyktigt poesisvep över Söders höjder och fångar tiden. "Går förbi Katarina, bara murar och aska kvar /  Ser en kvinna lägga blommor på Cornelis grav." (Katarina kyrka hade nyligen brunnit ner då).

Det mesta övriga är mest artister och flicktitlar som inte intresserar mig ("Marias visa" med Toni Holgersson, "Isabelle" med Björn Afzelius, "Erika" med Freda' osv). "Sara" med Mauro Scocco är en låt jag aldrig har klarat av, och "Katta Strof" med Just D har jag på eget album. Så toppas då det hela med Benny Andersson och "Födelsedagsvals till Mona" (1987) som en trevlig pralin på det hela.

En rätt ojämn historia egentligen alltså. Men samlingen som sådan är sympatisk. Omslaget kul (här bara på nödtorftig bild). Flicknamnstemat lite fyndigt. Och, som sagt, man återkommer gärna till den charmiga inledningen, "Vakna nu, Annelie" med Magnus Johansson. Vart tog han vägen sedan?

Betyg: ***