VACKERT ALLVAR FRÅN IRLAND

Från samma artiststall samma år som Waterboys och World Party kom Sinéad O'Connor. Men här är det musik av en helt annan karaktär.

Hennes album "I do not want what I haven't got" (Ensign CD/LP 1990) blev ett av 1990 års absoluta succéalbum, både kritikermässigt och kommersiellt.

Ändå var (är) Sinéad O'Connor från Dublin en kompromisslös artist som gått sin minst sagt egna väg. Med sitt expressiva, vibratolösa sångsätt ställde hon sig helt utanför det Joni Mitchell-idiom som var präglade en ung generation kvinnliga sångpoeter. Hennes asketiska framtoning var speciell, kvinnor med kalrakad hjässa var ovanligt då. Och hennes allvarliga,  komplexa uttryck av tunn sprödhet och rå styrka räckte nog för att provocera en del.

"I do not want what I haven't got" är en enormt vacker skiva. Mest känd, och främsta orsaken till succén, är den emellrtid den enda sång här som hon inte har skrivit själv. Balladen "Nothing compares 2 U" av Prince är något mer än en cover. Det är ett gripande moment där hon tar sig an sångens text och musik och gör det till sitt eget. Det blir en sorgligt vacker sång med en glidande stråk-arrangemang. Och mot alla odds blev den årets stora singelhit.

Det känsliga stråk-arrangemanget hörs också i skivans öppning. Den lyhört dynamiska "Feel so different", som växer från en viskning till ett crescendo med kraftfulla stråkdrag. Enbart slagverk ackompanjerar i "I am stretched on your grave", tills Steve Wickham (från The Waterboys) dyker upp på djävulsliknande folkmusik-fiol i slutet.

"Emperor's new clothes" och "Jump in the river" är de enda uptempo-låtarna, med monotont repititiva rytmer. Annars står Sinéad O'Connor som naken sångröst i sinnrikt arrangerade, stora ballader som "Three babies" och "The last of our aquaintance". Också där med toner av kammarmusik. Men i sista spåret, titelsången", sjunger hon långsamt, tankfullt à cappella.

Sorg, skuld och smärta präglar texterna. Det känns på något sätt mycket Irland om det. Sinéads då helt nya, ropande sångteknik helt utan vibrato var något märkligt då. Men hon skulle bilda en ny vokal skola. Bland annat skulle snart Dolores O'Riordan i The Cranberries sjunga med liknande teknik. Och isländska Björk skulle ytterligare vidga ramarna.

Betyg: ****