LITE MER SCHLAGERHISTORIA

Vi drar vidare med lite mer från svenska Melodifestivalens historia, nu blandat med vinnare och övriga favoriter, som kan vara nog så intressanta.

"Schlagertider" (Mariann saml.-CD 2006) med diverse svenska schlager-artister upptar låtar från perioden 1968 - 2006. Många år har låtar som inte vunnit varit mycket bättre än de som fick representera Sverige i internationella finalerna.

Ta t.ex. 1982. Då vann en bleka, helt ointressant låt som "Dag efter dag" (av Lasse Holm) med Chips. Den går knappast till historien. Det gör däremot den betydligt fräckare "Hallå pressen" med Chattanooga (en tjejtrio från Halmstad) från samma år. Den har tidlösa kvaliteter. Båda finns med här. Men jag nöjer mig med den senare.

Eller ta 2003. Jill Johnson sjunger här sin urläckra, svängiga countryrock "Crazy in love". Så mycket bättre än vinnaren "Gimme your love" med Fame. Båda här, bara den första för mig tack. Året innan vann däremot Afro-Dite den svenska finalen med säkra disco-pastischen "Never let it down". Är också med här. Den borde säkrat en svensk seger i Tallinn det året. Jag blev själv snopen när den vid den underliga tävlingen brädades av en svag Lettland och passerades av en riktigt usel Rumänien.

Annat godis här: Arja Saijonmaa med "Högt över havet" (1987) av Lasse Holm. En proffsig och säker schlagerhit. Naturligtvis mycket bättre än den mer än lovligt banala reklamlåten med Lotta Engberg i plastbananer som vann.

After Dark, Lena Philipsson och Sarek bidrar också med bra nummer här. Och som vanligt i schlagerfestival-sammanhang finns det mycket som jag hoppar över. Det gäller även Carola, Kikki, Herreys och allt så'nt där. Varför hittar jag inget omslag till denna rätt hyggliga antologi?

Betyg: ***