EGBA MED JAZZFUNK IN I HIPHOP

Jag gillar verkligen Egba. Det har alltid varit en av mina absoluta favoritgrupper i Sverige genom tiderna. Har alla deras skivor - på vinyl. Tyvärr föll de lite ur linjen från skivbolagen när det blev dags för övergång till CD.

Jag hade önskat alla deras tidigare utmärkta åtta tidigare album återutgivna på CD. Eller åtminstone några av dem ("Jungle Jam", "Amigos Latinos" och "Fuse") . Men när CD introducerades, under andra halvan av 80-talet, var det inte gångbart med en gammal jazzrock-grupp från 70-talet. Idag är läget annorlunda. Men nu är CD ute och vinyl inne igen.

Allt nog. En av Egbas skivor hamnade helt rätt i tiden, stilmässigt och formatmässigt. Det var denna, "Electronic Groove and Beat Academy" (Amigo LP/CD 1989). Trumpetaren, låtskrivaren och gruppen motor Ulf Adåker hade länge varit nyfiken på streetfunk, hiphop och annat nytt från USA. Nu låter han allt korsbefruktas med den svängiga fusion à la Miles Davis han länge varit svensk mästare på.

Resultatet är mycket läckert. "Electronic Beat and Groove Academy", den hippa titeln kan utläsas eller förkortas som EGBA. Det är en väl uppdaterad elecro-jazz där bandet nu går loss i riktigt snygga funklåtar med titlar som "Queen Kong", "Mbira dance", "Blue metallic", "D-street beat" och "Old man of Tobago".

Adåkers vassa trumpet, tajt gitarr av Max Åhman och så rytmer, samplingar och ljudmassor av Per Cussion (Per Tjernberg) är några av ingredienserna. Vanligtvis har Egba genom åren kännetecknats av de dubbla blåsarna Ulf - Adåker på trumpet och Ulf Andersson på sax, i sina snygga samspel. Här medverkar dock bara trumpet-Ulf.

Det här skulle tyvärr bli Egbas sista skiva, åtminstone för en lång tid. De har återsamlats med olika retro-besättningar några gånger på 2000-talet. "Electronic Groove and Beat Academy" från 1989 är en utmärkt skiva med musik som går över genre-gränserna. Och gjord av en av Sveriges genom tiderna intressantaste grupp.

Betyg: ****