SPIKE - COSTELLOS MÄSTERVERK

Det hade dröjt ett tag innan jag på allvar upptäckte Elvis Costello. Förknippade honom länge med den punkvåg som jag inte tyckte om. Och visst tog han avstamp i snabb, otålig new wave-rock sent 70.tal, Men det här var någonting annat.

"Spike", eller egentligen "spike, the beloved entertainer" (Warner Bros LP/CD 1989) är ett synnerligen kompetent musikalbum av en fullödig singer / songwriter. Därtill en musiker som likt Paul Simon är ytterst omsorgsfull med sina arrangemang och sättningar.

Det roliga är att självaste Paul McCartney är med på ett hörn på skivan. Som basist och som med-kompositör till den fina sången "Veronica". Det är Costellos hyllning till en åldrad kvinna på ålderdomshemmet som ser tillbaka på sitt liv. På andra låtar medverkar t.ex. Roger McGuinn (från The Byrds), T-Bone Burnett, Michael Blair (slagverkare hos Tom Waits), Nick Lowe, Chrissie Hynde och många fler.

De 15 spåren är inspelade i London, Dublin, New Orleans och Hollywood, och har musikdräkter därefter. "Last boat's leaving" är t.ex. inspelad i Dublin, med folkmusikalisk inramning av irländska tennflöjter, fioler och keltisk harpa. Från New Orleans hörs stora orkestern The Dirty Dozen Brass band, som brassar på i "Chewing gum", med bastuba och allt, medan "Stalin Mallone" är ett instrumentalt, svängigt spår med samma härliga blåsband.

Alla sånger är välkoncentrerade noveller, med Costellos osvikliga talang för poppiga melodier, och alla har sin egen stil och klang. Från 50-talsrocken i "Pads, paws and claws", till drömskt psykedeliska toner i "God's comics", till storslagen rockballad med vibrafon i "Satellite". Variationen är stor och Elvis Costellos omvittnat breda musikkunskaper får spela ut.

Det är också en politisk skiva. Costellos ilska mot Margareth Thatchers hårdföra högerpolitik och dess konsekvenser får sina slängar här. Och med hans tydliga, nästa övertydliga diktion är det lätt att hänga med. Ingen mumlare som många singer / songwriters annars ofta förfaller till. Elvis Costellos produktion är omfattande. Vilka album och perioder man sätter främst är en smaksak. Jag utnämner utan tvekan "Spike" till hans definitiva mästervrk.

Betyg: *****