VAN SJUNGER IRLÄNDSK FOLKMUSIK

Ja, det var en blomstrande musikperiod för regionen Skottland - Wales - Irland vid den här tiden (sent 80-tal). U2, The Waterboys, The Pogues, Hothouse Flowers, The Proclaimers, Sinéad O' Connor. Många svävade ut på tennflöjter och rullande jig-rytmer. Mer eller mindre explicit (hos U2 mindre).

Gudfadern själv i de här trakterna, Van Morrison, bördig från Belfast, Nordirland, tog steget fullt ut och gjorde en skiva ihop med den genuina, irländska folkmusik-gruppen The Chieftains.

Båda var mycket respekterade, var för sig, och "Irish Heartbeat" (Mercury LP/CD 1988) med Van Morrison & The Chieftains är en spännande brygd. Tio sånger, varav åtta är traditionella, medan titellåten och "Celtic Ray" är skrivna av Van men i folkmusikalisk dräkt.

Det är bultande bodhran-trumma, ljusa tin whistles, fioler och porlande, keltisk harpa, spelade av Paddy Moloney och de andra i Chieftains. Endast sparsamt med gängse kompinstrument. Det är melodier i renaste dur och med stora tonsprång. Den "hurtiga" effekt detta kan ge bryter av mot Morrisons buttra, icke-inställsamma uppsyn men ack så själfulla sång.

Jag hade funnit Chieftains egna instrumentalmusik en aning svårtuggad såsom den presenterats på "The Best of The Chieftains" (nämnd tidigare här i spalten). Men här ger kombinationen av en rockpoet med pondus och ett erfaret spelmanslag nya ingångar. Det är en fröjd att höra "Star of the county down", "On Ragland road", "Mary's wedding" och den vackra "Carringfergus". Och på något spår sjunger någon i The Chieftains parallelltext på gaeliska. Det låter mycket exotiskt.

Räknad inom Van Morrisons väldiga skivkatalog är "Irish Heartbeat" kanske ingen av de handfull främsta. Men den är annorlunda och den är ett välkommet inslag. Van har ofta, väldigt ofta, hyllat sina iriska rötter vad gäller myter, berättelser, litteraturhistoria och religion. Här tar han steget fullt ut också vad gäller folkmusiken. Och allt det där är väl sammanlindat på Gröna Ön.

Betyg: ***