TRACY CHAPMANS DEBUTALBUM

När unga Tracy Chapman debuterade med självbetitlade "Tracy Chapman" (Electra LP/CD 1988) blev Eva och jag genast knockade av RÖSTEN. Det finns röster som berör och de som inte gör det. Och det finns röster som berör mer än andra.

Singer/songwritern från Ohio hade (och såklart har) en vibrerande, stark altröst med pondus och allvar. Det är svårt att inte associera till Nina Simone, som vi tyckte mycket om. Samma svärta och känslighet i uttrycket.

Tracy Chapman var ung då, född 1964, och kunde med all rätt kallas "protestsångerska". Det sena 80-talet kändes plötsligt mera öppet för engagemang än tidiga decenniets modenycker och narcissism. Kampanjgalorna mot apartheid, miljömedvetenhet och antirasism hade tänt nya eldar. Allt var inte längre bara MTV och Duran Duran.

Och här stod nu Tracy Chapman och sjöng "Talkin' 'bout a revolution". Det kändes som välkommet tillbaka, fast det var nytt. Andra fina sånger här är "Fast car", "Across the line", "Behind the wall" och "For my lover".

Begreppet "Singer / songwriter" fick också en helt ny återväxt vid den här tiden runt 1988, inte minst av kvinnliga artister. Den mera mondäna Suzanne Vega hade sjungit om "Luka" och "Tom's diner" nyligen. I England hördes Tanita Tikaram och på Irland den mera temperamentsfulla Sinéad O'Connor. Sedan dess har kvinnliga sångpoeter på allvar bräckt den manliga dominansen och oftast stått för det mest nyskapande och kreativa (Björk !). Det gäller inte minst i Sverige och nutid. Men det återkommer jag till.

Tracy Chapmans ärliga, vibrerande debutalbum är en tidlös klassiker. Vemodiga sången "Fast car" blev då mest spelad i radio. Men det är öppningslåten "Talkin' 'bout a revolution" som fullständigt slår knock på lyssnaren.

Betyg: ***