Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

onsdag, augusti 20, 2014

PRINCE PÅ GRÄNSEN TILL PARODI

Kan man ta det här omslaget på allvar? Prince svulstiga smak för kitsch visar väl inte på någon självironi precis. Att Princes soulfunk ofta handlar om sex är väl en sak. Men ett fånigare omslag har jag nog sällan sett.

Ändå är det här en av Princes absolut bästa skivor. "Lovesexy" (Paisley Park / Warner Bros LP/CD 1988) är en frukt av den lille mannens absolut mest kreativa period, och också den kommersiellt mest lyckade. Slutet av 80-talet.

Föregångarna "Purple Rain", "Around the World in a Day", "Parade" och "Sign O' the Times" var alla starka, med en nyskapande, fräck funk och en uppsjö av idéer och musikaliska referenser. Därtill var de rika på ordentliga hitlåtar. Sådant kan Prince.

Här arbetar han med ett fast band (medan han tidigare tidvis fixade alla röstmixar och instrument själv). Vackra Sheila E (Escovedo) var utomordntlig trummis, Eric Leeds och Atlanta Bliss fanns i blåset, "Cat" var kanske mindre bra rappare. Att tjejerna (och även killarna) framträdde utklädda i de mest spektakulära, närmast porriga utstyrslar, skymde ofta det faktum att alla var synnerligen kompetenta musiker och scenartister.

Prince öppnar här med en struttigt funkig "Eye know" (eller "I know") i rejäl partystämning, och fortsätter med en av sina orubbligt säkra hitlåtar, "Alphabeth St". De följs av mera drömska "Glam slam" och "Anastasia". Detaljer och finesser finns det gott om. I "Dance on" blir det funk à la Sly Stone. Soloballaden "When 2 R in love" är innerligt vacker, medan "Positively" har Zappa-lika vändningar mellan eltrummornas stampande.

En konstig sak är att alla låtarna på CD-versionen ligger som ett enda spår. Synnerligen irriterande när man har den i MP3 och då tycker om att välja enskilda låtar (till spellistor eller som slump). Efter "Lovsexy" (1988) skulle Prince göra ytterligare några bra, men väldigt snarlika, album. Därefter bytte han namn, kallade sig en oläsbar symbol, krånglade och höll på. Samtidigt blev hans musik mer monoton och andra, yngre generationer av house- och hiphop-artister tog över scenen- Det skulle dröja länge innan Prince åter igen (nu som veteran) skulle få status som en stor skapare igen.

Beryg: ****