HUR KAN MAN SPELA ROCK MED EN STRÅKKVARTETT?

Fläskkvartetten - vilket unikt fenomen i svensk musikhistoria ! Jag tror att första gången jag hörde och såg dem var i nöjesprogrammet "Daily Live" på SVT våren 1987. Tokroliga komikerparet Nancy & Carina (Anna-Lena Brundin och Lill-Marit Bugge) hade dem som husband i sin show.

Att spela rock med elektrisk stråkkvartett - hur kan man ens komma på idén? Jag hade ju hört elfiol med Jean-Luc Ponty och Sugarcane Harris hos Frank Zappa. Visste att det ädla, nobla, upphöjda instrumentet violin kunde låta rent groteskt rått med elförstärkning.

Att spela rock och blues på fiol och cello var ju också genialiskt. Den fria greppbrädan gör det lätt att böja "blå toner" så det svider. Kebnekaise hade ju spelat elfiol, osv. Så långt var det inget nytt. Men att adoptera hela formatet stråkkvartett och sätta elförstärkning på, komplettera med en slagverkare och spela ut med rockens kraft och temperament - DET var något nytt!

Så bara idén, bara den är värd ett Nobelpris (eller Polarpris). Att sedan Fläskkvartetten bestod av fem (ja, med slagverkaren) ypperligt kreativa, nyskapande och modiga musiker med ett gränslöst grepp över genrer och stilar, det gjorde att gruppen alltsedan dess funnits i främsta rummet inom min musiksmak.

Man lånade alltså formen stråkkvartett, den kanske mest sofistikerade, intima formen för kammarmusik inom seriös, klassisk musik. Man gjorde en rolig travesti i gruppnamnet som kanske inte alla förstod. En anspelning på Freskkvartetten (en av Sveriges bästa "riktiga" stråkkvartetter). Fläsk kan väl anspela på den fysiska utlevelsen i rocken. Och kanske, vill jag tro, på Mothers of Inventions album "Uncle Meat".

Fläskkvartettens musik var vildsint, punkig, grov och hotfull. Men hade också drag av seriös konstmusik à la Bartok och Webern. Och av världsmusik. På denna lilla debutskiva "Köttbit" : "Meat Beat" (Mistlur mini-LP 1987) spelar man ännu helt instrumentalt. Sex nummer, från hysteriska punken "Thatchek", via arabiska humoresken "Prince Baba", till stillsamt växande "Vita droppar". Den svängigt rockiga "Little sfinx" är bäst, fastän påtagligt lik Talking Heads "Life during wartime".

Jo, en liten avvikelse från stråkkvartettens form hade man gjort - förutom adderade trummorna. Medan kvartett normalt består av tå violiner, viola och cello, hade Fläskkvartetten ändrat numerären till violin, viola och två celli. Ena cellon var stämd lägre, och fungerare som basinstrument. Men genialiskt var det.

Betyg: *****