MILES DAVIS MED NYA SKETCHER FRÅN SPANIEN

Det hade gått drygt 25 år sedan Miles Davis gjorde sitt klassiska album "Sketches of Spain" tillsammans med Gil Evans orkester. Miles hade genomgått åtskilliga musikaliska perioder, när han nu fick förfrågan om musik till filmen "Siesta", regisserad av Mary Lambert.

Filmen är det väl inte många som har sett till. Den vet jag inget om. Men musiken lever sitt eget liv och mår utnärkt. "Siesta" (Warner Bros CD/LP 1987) med Miles Davis och Marcus Miller är en vacker, stämningsfull skiva med målerisk musik av spansk kolorit. Att tankarna lätt går till "Sketches of Spain" från 1960 är ingen tillfällighet.

Det är musik utan det vanliga bas-och-trummor-fundamentet. Visserligen är Marcus Miller i grunden basist (han spelade underbart bas på Miles förra album "Tutu"). Men här lägger han istället ödsliga ackord på synthar, basklarinett, sopransax etc. Miles spelar själfullt vackert på sin sordinerade trumpet. I övrigt medverkar bara ett fåtal musiker som kompletterar med klassisk gitarr, flöjt och lite slagverk.

Filmmusik kan vara vanskligt. Det blir lätt bara bakgrunder, mattor. "Stämningar" kan verkligen bli hur som helst. Suddigt skval, eller som här - stillsamhet laddad med mystik, mörker, erotik, skönhet. Miles Davis gjorde här alltså ett avsteg från sin vanliga jazzfunk / fusion som byggde på rytmer och groove. Här är det klanger och spanska landskap som gäller, med den äran.

Jag hade lyckan att se Miles Davis live på Gröna Lund sommaren 1987. Vi som befarat en lynnig diva med publikförakt fick helt fel. Miles var på lysande humör och spelade så generöst med sitt täta band, musiken från "Tutu" och "You're under Arrest". Jag hade samtidigt haft höga förväntningar. När man väl stod där spelade förväntningar ingen roll. Det var bara att sluta ögonen och njuta. Jag kommer aldrig att glömma Miles på Gröna Lund i juli 1987.

Betyg: ****