PRINSENS FUNKIGA PARAD

Det här är kanske den roligaste och bästa skivan med soulfunk-mästaren Prince. Den heter "Parade" (Paisley Park LP/CD 1986) och kom ut under namnet Prince & The Revolution.

Och visst var The Revolution hans kompband (främst på turnéer), där bland annat den både skickliga och vackra trumslagerskan Sheila E (Escovedo) spelade med ibland. Men i praktiken, på denna och förra skivan, spelade förmodligen Prince de flesta instrument själv, sjöng, arrangerade och producerade.

"Parade" börjar förvillande. En samplad symfoniorkester åker fram och tillbaka i högtalarna över eltrummornas burkiga rytm. Experimentell funk är Princes specialitet och lekfullheten i uttryck spelas ut virtuost på ett nästan nonchalant sätt. Han sjunger med sin extremt ljusa, könsöverskridande falsett och texterna handlar som vanligt om sex.

"Parade" har ett genomgående drivande tempo, till skillnad från hans förra "Around the World in a Day", som förvisso hade spännande infall och färg av 60-talspsykedelika, men också hade rejäla svackor i tempot (ovanligt nog för en extasens rytmmästare som Prince).

Efter "Parades" inledande, förbryllande symfoni-kaos och efter barskrapade funkspår som "I wonder U" och "New position", glider det hela över i undersköna, svalt depraverade balladen "Under the cherry moon". Därefter fräck soul à la 60-tal ("Girls and boys") med knarrande barytonsax och allt.

Skivsidan 2 (på vinylen alltså) utmärks mest av den mer än välkända hitlåten "Kiss". En roligt sexig, ja nästan porrig funklåt som Prince sjunger i en så parodiskt hög falsett att rösten nästan slår över. Den är rolig att jämföra med Tom Jones cover-version. Medan Prince odlar en tvetydig, gräns-överskridande queer-sexualitet dundrar Tom Jones på med präktig hetero. Båda versionerna har sina kvaliteter.

När Prince på "Parade" till slut drar ner tempot sker det i sista numret, den spröda balladen "Sometimes it snows in April". Ja, "Parade" är kanske Princes bästa och mest innovativa skiva, men allt som allt var han här inne i sin guldperiod. Slutet av 80-talet är också hans mest betydelsefulla skede, ungefär från "Purple Rain" till "Lovesexy".

Betyg: ****