MILES DAVIS - VÄLKOMMEN TILLBAKA !

En dag 1985 blev jag helt som förstummad när jag hörde något fantastiskt på radion. Det var "Time after time" (hitballaden av Cyndi Lauper) i en cool, smakfull, ytterst stilig tolkning på sordinerad trumpet. Och, jo - det var med Miles Davis. Självaste hjälten, gamle Miles Davis!

Bakgrunden är denna. Jag hade redan som ung haft lyckan att lära känna Miles Davis klassiska 50-talsjazz, framför allt den klassiska "Kind of Blue" (1959) som jag älskade. Det var via min äldre svåger Leif, och även via konstnären Ulf Eriksson, jag kommit i kontakt med den spännande jazzen från före Beatles tid.

Sedan dess hade Miles Davis gått underliga vägar. Hans utflippade, elektriska jazzfunk på 70-talet hade jag aldrig klarat av. Fast jag annars var helsåld på 70-talets fusion fixade jag inte maestron Miles. Inte ens hans hyllade "Bitches Brew" (1970) tände jag på. Det blev för långrandigt, utdraget och för löst strukturerade jam.

Men att 1985 höra den åldrade Miles Davis spela en rak, melodiös ballad, i ett tonspråk som andades hans klassiska 50-tal och "Round 'bout midnight" - men samtidigt med ett samtida elektriskt komp - ja. då var det som att alla pusselbitar föll på plats.

Jag kunde ställa hans jobbiga lass av utfreakade 70-talsorgier på feta dubbelalbum åt sidan, och lugnt gå och köpa denna nya : "You're Under Arrest!" (CBS LP/CD 1985). Redan första låten fick mig i extas. "Street scenes / One phone call". Ett snabbt funk-nummer med talade inslag. Miles själv, gästen Sting och flera andra spelar upp en våldsam gatuscen, om poliser och rasism.

Efter denna urladdning följer de sofistikerat melodiösa poplåtar Miles spelar så bra här. "Human nature", en melodi annars mest känd med Michael Jackson. Sköna reggae-jazzrocken "Mrs Morrisine". Enda mera mariga numret är "Katia", ett drivet jam som ger antydan av kärva 70-talsstilen, eller åtminstone av hans tidiga 80-talsjazzfunk. John McLaughlin medverkar på gitarr.

Men på skivsida 2 (på LP-formatet alltså) följer så den underbart attraktiva popballaden "Time after time", med sin omedelbara melodi av Cyndi Lauper. Den snygga Miles-låten blev mitt soundtrack min första tid i Stockholm, den varma sommaren 1985.

Så ytterligare några snabba funk-nummer, och slut. Legenden Miles Davis var här snart 60 år. En veteran som hatade nostalgi. Han ville bara se framåt, var mån om att klä sig chict i senaste modet och helst lyssnade på Madonna. För mig blev denna fräcka "You're Under Arrest" på något sätt som att återse en gammal kär vän som man hade tappat kontakten med.

Betyg: ****