JAG SAKNAR MALIK BENDJELLOUL VÄLDIGT MYCKET

Här tar jag ett avsteg från kronologin och diskografin, för den här veckan som varit har inte liknat något annat. Vi är många som är i chocktillstånd över att Malik Bendjelloul är död, och vi är säkert många som ännu inte begripit något. Som inte kan få ihop det här.

Malik var en person som man bara tyckte om. Som säkert alla tyckte om. Så glad, så energisk, så superbegåvad. Alltid med det pillemariska leendet. Den nästan naiva, pojkaktiga personligheten. Han pratade fort, entusiastiskt. Liksom svalde halva orden. För han hade så mycket idéer.

Han var en av många kära stamgäster från SVT:s Kultur-redaktion som ofta dök upp hos oss på Tevearkivet. Han berättade ofta om att han hittat en musiker i USA som skulle vara alldeles fantastisk. Som var helt bortglömd men som ovetandes hade blivit stjärna i Sydafrika under apartheid-tiden.

Projektet svällde från ett tänkt Kobra-inslag till något mycket större. Han berättade alltid om den där glömda musikern, och jag hängde väl inte alltid helt med i svängarna. T ex att denne doldis också skrivit låtar som plankats och blivit kända med andra artister (ett spår som han inte tog upp sedan i filmen).

Bitvis blev han trött på sitt eget stora projekt. Och pank. Nu vet vi hur det gick. Fantastiska, underbara "Searching för Sugarman" blev en världssuccé. Första lyftet var när Malik kom ner och hoppade av glädje och berättade att filmen fått framgång vid Sundance-festivalen. Ett evenemang som jag inte kände till. Allt slit hade lönat sig ändå. Sedan blev det Guldpalm och Oscar, och ytterligare en rad priser.

Jag tror jag träffade Malik ffg för cirka tolv år sedan. Liksom sin trevlige bror Johar Bendjelloul jobbade han för SVT Kultur. Som bildmakare och nyskapande berättare blev frilansaren Malik snabbt en legend i huset, så ung han var. Bland alla inslag han gjort är det några jag minns extra väl.

Ett om Kraftwerk som sändes i "Pop i fokus" 2002. Malik lyckades träffa Wolfgang Flür och Karl Bartos från den hemlighetsfulla, tyska gruppen. Hur gör man bildlösningar med en så svårfångad grupp, i brist på arkivmaterial? Malik byggde upp en modelljärnväg och lyckade skapa relief. Det blev ett underbart inslag.

Det andra är "Paul is dead". När Kobra hade tema om hemliga koder hösten 2004, plockade Malik upp den mycket märkliga konspirations-historien kring The Beatles som florerade runt 1968-69. Med hjälp av skivomslag, egna klippfigurer och Beatles musik gav Malik liv åt denna minst sagt besynnerliga story, som jag själv minns från den tiden. Dessutom lyckades Malik frammana The Beatles storhet i just den mystik som omgärdade dem. Berättarkonst på hög nivå, av en man född 1977, långt innan Beatles tid.

Ett tredje är den vinjett till Kobra Malik skapade i en enda kameratagning, där de verkliga Jan Guillou, Benny Andersson, Kristina Lugn m.fl. befann sig i små tablåer i samma studio. Maliks uppfiiningsrika och mycket analoga skaparmetoder med klipp och klistra (bokstavligen, i papper) går till historien.

Han hade säkert inga problem med att övertala folk att ställa upp, med sin sociala begåvning. "Älskansvärd" var ett ord Eva Beckman använde, och det är helt sant. Många gånger kan stora skapare och genier vara krävande, egocentriska typer. Men Malik var en glad kille som alla bara tyckte om.

Det som nu hänt är ofattbart. Det finns saker man inte kan förstå. Arbetet med "Sugarman" gav honom påfrestningar med finansiering. Men efter en sådan framgång med Oscar och allt tycker man han borde kunnat få vilka finansiärer som helst. Eller var det inte så.

Ett tack också till Kobra-redaktionen, som dagen för dödsbeskedet snabbt ändrade om och satte ihop ett fint och värdigt hyllningsprogram, "The Best of Malik", sänt den 14 maj. Där ingick ovan nämnda Beatles-inslag. Ett Kobra Special gjort på kort tid av en redaktion som själva befann sig i chocktillstånd. 

Tack för allt, Malik!