DAGS ATT BRYTA MISSMODET

Robban, eller Robert Karl-Oskar Broberg, har en intressant utveckling som artist. Började sent 1950-tal med skiffle. En spelglad, enkel stil som präglat honom sedan dess.

Blev på 1960-talet "Robban" med svenska folket. Glad, charmig, lite busig underhållningsartist med småfräcka men roliga visor och suveräna melodier. Kändis i TV, på Svensktoppen och i Hylands Hörna.

Tröttnade sedan. Runt 1971 drog hans sig tillbaka från glättigheten. Gjorde udda skivor på små bolag. Den stora publiken trodde han hade lagt av helt. Han hamnade inom progg-rörelsen pga bolags-tillhörigheter. Men även där var han en udda fågel. Skivorna med Robert Broberg (eller Zero som han tidvis kallade sig) från perioden 1971-81 är sökande, personliga, psykologiska och handlar ofta om kontakt eller brist på kontakt.

Bland dem finns den oerhört subtila, känsliga "Kvinna eller man", som gavs ut som Zero på Silence 1981. En skiva som jag gärna lyssnat på när jag varit ledsen. Den har aldrig utgetts på CD och finns inte representerad på någon samling, trots att den är det bästa han gjort.

Men detta inlägg ska alltså handla om "Upp Igen" (Kaos / EMI LP 1983). Här är Robert Broberg inne i en tredje fas. Med full energi går han nu lös med enmans-shower, absurda performance-konstverk i högt tempo. Ordvitsarna sprutar, och musiken bygger på enkla visor. Ofta med någon minimalistiskt smattrande synt i bakgrunden. Och Roberts talang för suveräna melodier går igen, genom alla hans utvecklingsfaser.

På 80-talet lyckas Broberg Broberg bli något så ovanligt som en folkkär avantgardist. I färgglada uppsättningar kombinerar han den glada underhållnings-charmen från 60-talet, med psykologiskt djup från 70-talet. Och allt i vild och ordrik galenskap.

"Lockrop", "Upp igen", "Likbil", "Bredaschlade tanter", "Här i min skrivmaskin" är typiska titlar här, medan "Amor vincit omnia" visar på sårbara djup. Musiken och kompbandet (med bl.a. Janne Schaffer) är bra. Och Robban (får man säga Robban igen?) levererar en del fyndiga anekdoter.

Vad sägs om: "Det finns höstmode, vårmode, herrmode / men nu är det dags att bryta - missmodet". Eller ännu bättre: "Bättre att gå på hal is och ha det glatt / än att gå i lera och sörja". Ridå! En i bästa mening underhållande skiva.

Betyg: ****