KLARINETT I BEHAGLIG JAZZPOP

En skiva besläktad med den förra. Björn J:son Lindh medverkar på båda två och sätter sin prägel med mollstämt stämnings-skapande synthar, med varm färg av någon diffus svensk folkton.

Putte Wickman, mästaren på klarinett i såväl swing som bebop, tillhörde en äldre generation jazzmusiker än Björn J:son Lindh och övriga medverkande på denna skiva. Han var född 1924 och utgjorde, med bl.a. Arne Domnérus, Gunnar Svensson och Bengt-Arne Wallin, den etablerade eliten i svensk jazz.

Därför var det överraskande när han 1984 gav ut denna skiva "Desire" (Four Leaf Clover LP 1984). Året efter kom "Mr Clarinet" (Four Leaf Clover 1985). Och detta album är ett något förkortat tvärsnitt av dem båda, "Desire / Mr Clarinet" (Four Leaf Clover CD 1987).

Det börjar förvånansvärt "modernt", när Björn J:son Lindh lägger ut en trollskog av dova synth-klanger i meditativa titellåten "Desire". Putte Wickmans varma klarinett kommer in som en värmestråle i mörka skogen. Det är vackert, och det var nog inte vad man väntat sig av en (förmodat) traditionell, äldre jazzmusiker av rang.

Är det något som alltid utmärkte Putte Wickman, både i spel och som person, så var det elegans. En gentleman alltid oklanderligt välklädd i kostym, när andra jazzmusikanter var mera bohemt slappa. Det fanns också en klarhet och stringens i hans virtuosa klarinettspel.

Den ursprungliga LP:n "Desire" är enhetligt stämningsfullt vacker, med något hemlighetsfullt över sig, i titlar som "Världen vänder", "House of light" och "Atlanta Inn". Det är lättsmält, behaglig och okomplicerad jazzpop. Förutom Putte på klarinett och Björn J:son på klaviaturer spelar Janne Schaffer gitarr, Ted Walter elbas och Magnus Persson trummor.

"Mr Clarinet" har inte samma magi. Här blir det mer en light-fusion som är kompetent men inte så spännande. Lättsmält jazz på gott och ont. Ändå begriper jag inte varför inte CD-utgåvan kunde ta in de båda LP:na i sina helheter och ursprungliga låtordningar. Speltiden skulle mer än väl räckt till. Omslaget är en fin pastisch på Marc Chagall.

Betyg: ***