WIEHE PÅ SLAK LINA

"Lindansaren" (Amalthea LP 1983) blev nästa LP med Mikael Wiehe & Co. Kvar från tidigare combo dynamiske gitarristen Jan-Erik "Fjellis" Fjellström. Övriga medlemmar var yngre musiker, uppväxta med punk och new wave. Bland dem Annie Bodelson på syntar.

Detta är den "moderne" Mikael Wiehe som fortsätter sitt sångskrivande till en 1980-tals musikbrygd av bultande rytmer, stålblanka syntar och skarpa gitarrer. Många i Wiehes egen generation och gamla "proggen" var nog lite frågande inför hans nya, oväntade vägar.

Jag gillar det här. Ibland blev den nye Wiehe VÄL kryptisk, som på Dylan-cover-skivan "De ensligas allé" (1982), där syntarna nästan slog knut på sig, utan att det svängde. Men här på "Lindansaren" funkar det rätt bra. Vi befinner oss bara tio år efter, men hundra mil ifrån gamla Hoola Bandoola Band.

Roligast är inledningen "Lillan står i hagen". En överraskande flippig rocklåt med drag av både Frank Zappa och Nina Hagen. I den blytunga "Gökungen" ekar det av John Lennon. I "I väntan på livet (det kommer)" och "Hallon lingon blåbär" drivs rytmerna fram i ett idiom av Talking Heads. Men dessa referenser är förstås oväsentliga. Det är Mikael Wiehes solklara personlighet som lyser.

Textmässigt är det titelsången "Lindansaren" som står ut. En sorgsen berättelse om brustna förhoppningar. En fin, liten novell med bildrika rader och stilla dramatik. Liksom tidigare "Flickan och kråkan" är den i grunden en visa som Wiehe kunde ha sjungit till akustisk gitarr. Men även här väljer han en karg, avskalad bakgrund med enbart en blippande synt som komp. "Lindansaren" är en av Wiehes sånger som har kvaliteter som klassiker.

Mindre förtjust är jag i avslutande "Fågel Fenix". När Mikael Wiehe sjunger om fåglar blir det ofta för sentimentalt. Texten om odödligt hopp må vara fin, och kontrasten mellan storslagen hymn och sträva klanger raffinerad, men det blir ändå lite för mättat. Hur som helst var Wiehe inne i en spännande fas och tog musikaliska risker för att hitta nya uttryck för sin sångdiktning.

Betyg: ***