MED TALKING HEADS - VID EN BRYTPUNKT I LIVET

Med Talking Heads i Borås... Nej, de var inte där. Det är bara en rent personlig notis. Det var 30 år sedan nu. Uppbrott i livet. Ny stad, ny utbildning, nya människor. Och ny musik.

Talking Heads blev soundtracket till mitt liv för en tid. Och speciellt då denna skiva, "Speaking in Tongues" (Sire LP 1983). Musiken lät modern, flippig, chic, otålig, hungrig på ett sätt som landade rätt i mitt sinne.

Den stod också för en uppdatering. Jag som haft lite komplex för att jag mest lyssnat till gammal musik och aldrig fångades av varken punk-, disco- eller synt-trenderna som gällde under första halvan av 80-talet.

Talking Heads, med sångaren och idésprutan David Byrne, låg i ett avangardistiskt fält i new wave-rocken, och det var väldigt mycket New York. Musikaliskt hade de snabbt rört sig från ganska enkel, snärtig pop via kärva rytm- och klang-experiment (bl.a. i samarbete med Brian Eno på "Remain in Light"). Och här var de på en motorväg av rak, energisk funk. En intensiv, energisk funkrock som ofta låg minimalistiskt på ett enda ackord.

Det är en fascinerande skiva. David Byrnes nerviga men sympatiska sång mot rytmmaskinens starka driv blir en dansvänlig brygd i en följd låtar som helt avsiktligt är snarlika varandra. Det blir suggestivt. Titlar som "Burning down the house", "Making flippy floppy" och "Pull up the roots" markerade mitt behov av förändring vid den tiden.

I samma veva som denna soul- och funk-påverkade skiva gavs ut, gjorde Talking Heads också en spelning som förevigades i konsertfilmen "Stop Making Sense" (1984), med en stor del av repertoaren från "Speaking in Tongues". En av de bästa konsertfilmer jag vet. Där framgår också hur gruppen växer - rent fysiskt. Från inledningens solosång med Davis Byrne. De andra tre medlemmarna tillkommer. Därefter förstärks bandet låt för låt med ytterligare sångare, gitarrister och slagverkare. Det blir ett "storband" och en driven, extatisk rytmfest.

Samma "storband" medverkar på denna "Speaking in Tongues". Den har för övrigt också ett abstrakt, fräckt konstnärligt designat omslag som jag gillar. Och en ny start i livet blev det. Den där gången i lilla Borås för 30 år sedan.

Betyg: ****