ROLLING STONES MED SONNY ROLLINS

Nu drar The Rolling Stones sista (?) världturné snart igång och passerar Stockholm, utsåld här på en halvtimme. De har alltid antytt att varje turné skulle bli den sista, fast de kommit igen. Men denna gång tror jag verkligen blir en final. Mick och Keith har fyllt 70. Charlie är 72.

Redan 1982 talades om The Rolling Stones som "gamla". Hur länge skulle de orka hålla på?  De drog fullsatta arenor i bl.a. Göteborg. Samtidigt som de mera ortodoxa fansen tyckte att de var slut.

"Tattoo You" (Rolling Stones LP 1981), som föregått den turnén, är en pigg, spänstig och krämig Stones-platta. Faktiskt en av deras bättre, trots att spänningarna i bandet var svåra. Låtupplägget på skivan är roligt och annorlunda. Istället för vanliga varannan snabb-långsam, har man lagt upp ett helt annat sätt. Första sidan (alltså LP-sidan) är snabba rocklåtar rakt igenom. Och andra (LP-sidan) har uteslutande lugna, vilsamma ballader.

Stentuff start med "Start me upp". En av Stones mest kända och mest arketypiska låtar. En sexig, uppfodrande rockrökare där Keith och Ron spelar skarpa riff mot varandra. Micks ropande,  vibratolösa sång som aldrig varit bättre. Charlies och Bills tunga, dunkade rytm. Oemotståndlig! Fullt tempo i nästa låt, "Hang fire". En riktigt, riktigt bra Stones-låt. Så rullar det på. Videon till "Neighbors" har roliga Hitchcock-referenser.

Och så andra sidans sköna lugn med "Heaven", "Tops" och andra ballader. Flera av dem ofärdiga, skissartade. Men de fungerar. Riktigt vackert blir det i sista sången, "Waiting on a friend". Den förhöjs också av en annan orsak. Nämligen gamle jazzstjärnan från 50-talet, legenden Sonny Rollins som dyker upp och spelar tenorsax. Helt okrediterad och "hemlig" (förmodligen av kontraktsskäl). Men det är vida känt att det är Sonny som spelar.

En ärrad jazzlegend som spelar fluffigt tenorsolo med en i grunden jazzälskande rock'n'roll-grupp. Det blir något riktigt stort. Bara det unika mötet i sig är värt skivan.

Betyg: ****