DAVID BOWIES SINGELSAMLING

Själva samlingen är bra. "The Single Collection " (EMI saml-2CD 1993). Kronologisk och redig. Flera av låtarna finns också på de ordinarie album jag har med i denna räkning och blir därför överflödiga här.

Återstår en handfull (varav jag valt bort en del). Öppningen är given. Den sagolika rymdfantasin "Space Oddity" (1969). Den första hitlåten för Bowie, som egentligen hade gjort flera skivor innan dess.

Ny för mig var en tidig sång som "The man who sold the world" (1971). En alldeles enastående fin melodi i samma queera fantasimiljö. Spår från lysande albumet "Hunky Dory" (1971) är redan avhandlade, likaså de från hans starka, ikoniska rockplatta "Aladdin Sane" (1973). Däremot har jag aldrig fastnat för den som är hans mest kända verk, "Ziggy Stardust"-LP:n från 1972.

I Berlin satt han senare med Brian Eno och Robert Fripp och totade ihop de avantgardiska album som blev den progressiva, stämningsmättade Berlin-trilogin. Därifrån är sången ""Heroes"" (1977) en av de mest gripande klassiker han gjort. Bowies vokala utspel stegras från frusen kyla till skrik av förtvivlan, när hans rollfigur står vid Berlinmurens rand.

Från den experimentella "Scary Monsters" (1980) kommer vackra "Ashes to ashes" och sträva funklåten "Fashion". Så är vi framme vid den mest 80-talistiska 80-talsmusiken som finns. Den moderiktiga "Let's dance" (1983) med sin titellåt och med sofistikerade "China girl" (som faktiskt är en cover av vännen Iggy Pop).

Sedan kan jag tycka om en mindre känd låt som den svala "This is not America" (1985) tillsammans med Pat Metheny group. Ja, det finns en hel del att plocka här. Kameleonten Bowie har alltid hållit en spännande, hög standard.

Betyg: ***