FIN ÖVERBLICK ÖVER PEPS SAMLADE

Jag gillar titeln. "Peps Bitar 1968-1992" (Sonet saml.-2CD 1993). Istället för det vanliga "hits" och "bästa" osv är det rätt och slätt "Bitar". Det är så jäkla skånskt.

Bra bitar är det hur som helst. Och en suverän överblick över Peps hela karriär fram till 1992 döljer sig bakom det lite tradiga omslaget.

Jag är stor Peps-fan, och nästan alla Peps-album från den gyllene perioden andra halvan av 1970-talet finns med i denna blogg-diskografi i sina helheter. Därför behöver jag inte gå igenom de låtarna en gång till här.

Låt oss därför ta det andra. Tidiga Peps. Han kallade sig Linkin' Louisiana Peps och debuterade redan 1966 på singel. Två år efter kom hans första LP "Blues Connection". Det var när Hep Stars och Tages fortfarande behärskade den svenska popscenen. Inte många uppmärksammade en skånsk påg från Tjörnarp som sjöng blues. "Blues Connection" sålde väl måttligt. När man idag hör "Dimples" (1968) av John Lee Hooker från detta album, är det häpnadsväckande hur strong och redan då brådmoget väl utvecklad Peps var som bluessångare. Det är helt enkelt- skitbra!

Den coola, hippieromantiska "Copenhagen blues" (1969) från "Sweet Mary Jane" med täta bandet Blues Quality har jag redan hyllat tidigare i denna spalt. På "Peps Bitar" finns också några spår från dubbeln "The Week Peps Came to Chicago" (1972), inspelad på plats. Den tredje och sista skivan på engelska innan han vågade övergå till modersmålet. Till svenskan. Till skånskan.

Sedan följer ett rimligt urval låtar från hans kända 70-talsperiod. Från "Falsk matematik" (1974) via övergången till reggae, till mästerverket "Maskin nr 2" (1978). Man har visserligen fuskat bort albumet "Blues på svenska" (1975) tillsammans med Slim Notini. Det enda som inte finns representerat här. Där sjöng han Howlin' Wolfs "Little red rooster" i obeskrivlig skånsk översättning. "De´e´inget ös i hönsagå'ren / se'n min lilla röa tocke for..."

Jag kan väl gnälla lite på urvalet från reggae-skivan "Droppen urholkar stenen" (1976). Varför hoppa över den fantastiska "Babylon" till förmån för den tradiga "Vilddjurets tecken"? Samma sak med LP:n "Rotrock"? Varför inte härliga, traditionella "Motorcykelvisan"?

"Främmande" (1984) liksom den afrikanskt inspirerade "Samma sång" (1988) är fina, med Peps varma, alltid genomlysande mångkulturella patos. Men åter - varför inte den klokt eftertänksamma "En del och andra" (1984), Peps uppgörelse med kommunismen?

Ja, så kan man hålla på och peta. Men likväl är "Peps Bitar" i stort en alldeles utmärkt samling av Peps rika sångskrivande och musikalitet. Den slutar med den vid utgivningstiden så populära "Oh boy!". Den sång som många i den bredare allmänheten kommit att förknippa med Peps och hans Blodsband.

Betyg: ****