MUSIK FRÅN MIN FAVORITFILM - FRANSKA DIVA

Jo visst har man favoritfilmer. "Midnight Cowboy", "Annie Hall", några Hitchcock. Svenska som "Sven Klangs kvintett", "Flicka och hyacinter", "Änglagård". Och en hel del franska. Gärna äldre av Francois Truffaut och nyare av Francois Ozon.

Men en av mina absoluta favoriter - alla kategorier - är den franska thrillern "Diva, dödligt intermezzo" av Jean-Jacques Beineix (1981). En hårdkokt story med inslag av opera, skönsång, gangstrar, vackra bilder tonade i blått och hårda industri-miljöer.

Handlingen är invecklad. En ung, operaälskande kille som är brevbärare blir besatt av en vacker operadiva och intrasslad i två deckarintriger samtidigt. Filmen bygger mycket på kontraster av ett slag som sällan skådats och är minst sagt nyskapande.

Och en huvud-ingrediens - naturligtvis, musiken. Därför är detta en av de få filmer där jag också med behållning gärna lyssnar på filmmusiken på skiva. "Diva: Soundtrack" med Vladimir Cosma  (Sony CD 1982). Sopranen Wilhelmenia Fernandez är filmens rollfigur som den vidunderligt vackra och skönsjungande divan Cynthia. Hon sjunger andäktigt arian ur "La Wally" av Alfredo Catalani. En annars bortglömd, senromantisk opera.

Vladimir Cosma, som står för den nykomponerade filmmusiken, spelar piano solo i meditativa "Promenade Sentimentale". Vackert pianolyriskt, som vore det Bill Evans eller Chick Corea. Det är scenerna med promenader vid havet och vid fyrtornet i filmen.

Annars är det helat andra tongångar i spåren. Futuristisk industrirock, skarpa klanger, minimalism à la Brian Eno. Syntetiska ljud av skrapad plåt och sirener. Mera typisk som filmmusik. Men som helhet, i kontexten med filmen, är det samma dunkla gåtfullhet, underliggande spänning och kontraster mellan skönhet och brutalitet.

Betyg: ***