Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

tisdag, april 15, 2014

LARS HOLLMER - EN AV DE BÄSTA, SVENSKA SKIVORNA NÅGONSIN

Ojoj. Det finns skivor och det finns skivor. Om vi tar bara svenska. Det finns många guld värda med Cornelis, Monica Z, Fred Å, Peps och Samla Mammas Manna.

Och så finns det de där enskilda pärlorna. Pughs första. "Till dej" med Mikael Ramel. "När dimman lättar" med Bernt Staf. Och så finns det inte minst denna: "XII Sibiriska Cyklar" (Silence LP 1981) med Lars Hollmer.

Han hade spelat med Samla Mammas Manna i tio år. Ledde fortfarande dess fortsättning Von Zamla på 1980-talet. Men framför allt så gjorde han soloskivor. Ofta egna hantverk där han sjöng och spelade alla instrument själv och spelade in i studion i det ombyggda hönshuset hemma i Uppsala.

För Lars Hollmer var en musikant utan like. Inte bara musiker, utan musikant. Med spelglädje, fantasi, gränslös lyhördhet och ett rejält skickligt hantverk. "XII Sibiriska Cyklar" är lika påhittigt rolig som titeln och det sköna omslaget. Anarkistiska falsettsånger som vi hört med honom i Samla Mammas Manna. Och en mörk melankoli som kompenseras av ett närmast naivistiskt uttryck med barnasinnet i behåll.

Här finns inte den jazzrock och de improvisationer vi hörde med Samla. Istället odlar Hollmer en folkton och sitt mycket starka sinne för melodier. "Avlägsen strandvals" är en kärleksfull, men lite skruvad vals på dragspel och sång, som inte står Harry Brandelius långt efter. "Piano de Jugugte" låter som en skrammelrik cirkus. Rolig, och mycket melodiös. "Inga pengar" och "Hajar du idealfamiljen?" är fler varmt naivistiska sånger.

Det är också den knäppa "Ja ente flöttar ja te sjöss", som följs av skivans mest kända spår. Den innerligt vackra "Boeves psalm" som Hollmer spelar på dragspel, synt och klockspel. Just dragspelet var Lars Hollmers favorit-instrument här. Också i den starka "Jag väntar på Pelle". Hans egen mix av dragspel, syntar, piano och slagverk (mest i form av leksaker), samt många sångstämmor gör detta till ett alldeles unikt musikalbum som går till hjärtat. Experimentellt, men lekfullt, melodiöst och mycket lättillgängligt.

Betyg: *****