Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

måndag, april 21, 2014

EPISKT DIRE STRAITS MED VIBRAFON

Personlig nostalgi. "Love over Gold" (Vertigo LP 1982) med Dire Straits är så mycket Borås för mig. Jag hade brutit upp från Malmö. Tiden i Malmö på jorden.

Flytten blev en markering. Ny stad. Ny tillvaro. Ny sysselsättning. Nya vänner. Och ny musik. Mycket Talking Heads. Gamla Kraftwerk (själva flytten, vägen). Ry Cooder. För enda gången i livet var jag Bruce Springsteen-fantast. Och så var det den här skivan.

Melankoliska kvällsresor till höstdimmigt Göteborg hörde också till bilden. Jag hade tyckt om Dire Straits debut-LP, och framför allt "Sultans of Swing", med Mark Knopflers rena, odistade fingerspel på gitarr och Pick Withers svängiga trumspel. Texten om det gamla jazzbandet som spelade "omodern" musik och framhärdade trots tråkningar, passade mig perfekt.

Men sedan tyckte jag Dire Straits blev för mycket mainstream. Ända tills den här skivan, som tilltalade mig. Den drömska musiken som bär Knopflers och gruppens särprägel, är just här något så ovanligt som en korsning mellan symfonirock och Bob Dylan. Bara fem långa låtar. Alla med omisskännlig personlighet av Mark Knopfler både vad gäller upplägg, briljant gitarrspel och episka sångtexter, framförda av en mumlande sångpoet och spelvirtuos.

"Telegraph road", en civilisationssaga som tillåts växa, från ett lugnt intro, via olika bryggor, till synnerligen njutbara gitarrkaskader. Den mystisk hotfulla "Private investigations", där Knopflers akustiska, spanska gitarr får duellera med gästen Mike Mainieri på marimba. Det är utsökt raffinerat.

Samme gäst Mainieri spelar också vibrafon på titellåten och "It never rains". För mig som faller pladask för allt där det finns en vibrafon inblandad, blir detta synnerligen njutbar och cool rock. Vuxenrock, om man så vill. "Love over Gold" är ett mycket bra album. Tre år senare skulle de slå alla försäljnings rekord med skivan "Brothers in Arms". Med den hamnade de i en trist mittfåra och och fick mig att totalt tappa intresset för gruppen. Men detta inlägg handlar alltså om "Love over Gold".

Betyg: ***