ÄNTLIGEN - ZAMLING MED SAPPA

På 1970-talet, åtminstone inom den progressiva musiken och bland singer / songwriters, fanns ofta ett motstånd mot samlingsskivor. Helheter var viktiga. Det skulle inte vara plockande i låtar. För skivalbum var konstverk, till skillnad från hits och topplistor.

Därför saknas (i stort sett) antologier från den tiden med Frank Zappa, Pink Floyd, Joni Mitchell och Bob Dylan. Det dröjde ända till 1995 - två år efter Zappas död tills denna, mera regelrätta kollektion kom ut, "Strictly Commercial : The Best of Frank Zappa" (RykoDisc saml.-CD 1995).

Då räknar jag inte med alla utgåvor med äldre inspelningar från olika perioder (live och studio) som ständigt matades ut från Zappa. De plattorna innehöll tidigare outgivet, och var alltså inga samlings-skivor i meningen antologier.

Den här är utmärkt. En bra samling av Zappas mera utåtriktade, slagkraftiga låtar, med betoning på sent 1970-tal. Väldigt sparsamt med 1960-talets Mothers. Däremot en perfekt öppning till samlingen med oslagbara, instrumentala uvertyren "Peaches en Regalia" fårn "Hot Rats" (1969).

Sedan följer spår som "Dirty love" (1973), "Don't eat the yellow snow" (1974), "San Ber'dino" (1975), förstås den ofrånkomliga "Bobby Brown" (1979), och den sympatiska, självupplevda "Joe's garage" (1979) med mera. En del av dessa är märkligt förkortade "single versions" (?).

Här kan jag sakna "Camarillo Brillo" från 1973, den kanske mest tilltalande, direkta och roliga sång Zappa någonsin skrivit. Istället finns här struntbagateller som "Fine girl" (1981) och "Disco boy" (1976). Men urvalet kan man alltid tjafsa om. Mera positivt är att man tagit ut svängarna med den tidiga, politiska "Troubles every day" (1966) och ett elegant gitarrsolo från 1986. Dessa två utgör också de yttre ramarna tidsmässigt. På det hela taget är "Strictly Commercial" en välgjord Best of-samling.

Betyg: ****