FÖRKUNNAREN DYLAN

Under hela 1970-talet fick Dylan alltid höra att han "inte var som förr". Nu i back-spegeln är det ändå lätt att se att de flesta av Dylans 70-talsalbum håller en rätt jämn, hög standard.

Som bäst i den fina klassikern "Blood on the Tracks" (1975), följd av "Desire" (1976) och "Street Legal" (1978). De två senare är dock inte mina personliga favoriter. Men ett bra krut är det i denna, "Slow Train Coming" (CBS LP 1979).

Här är det förkunnaren, den kristne moralisten Zimmerman som talar. Det låter kanske inget vidare. Men paradoxalt nog är det den här för första gången uttalat religiöse Bob, som får till en riktig rockkänsla med bett. Han osar svavel över världens förfallenhet. Dock utan att hamna i några obehagliga analyser.

Det är alltså 1979 och samma period som Dylan nyss dragit ut på den världsomfattande turné som resulterade i "Live at Budokan"-albumet. Den som också nådde Göteborg och som finns med i en inledande episod i romanen "Gentlemen" av Klas Östergren.

Efter det gjorde han en överraskande helomvändning med detta kristna rockalbum. Bob Dylan gör alltid överraskande helomvändningar. Musiken är skönt funk-betonad, med Barry Beckett på klaviatur. Sologitarr spelas av den då så brännhet aktuelle, brittiske Mark Knopfler. Han gjorde samtidigt stor succé med sitt eget band Dire Straits, och ger här färg med sitt rena, fingerplockande spel. En gospelkör ingår också i soundet.

"Gotta serve somebody" är den säkra öppningen. Dylan går igenom samhällets alla yrkesgrupper och funktioner. Men de betyder inte inget. Det viktiga är att "you gotta serve somebody"., dundrar han. Argt mässande, men bra. "Precious angel", "Gonna change my wy of thinking" och reggaen "Man gave names to the animals" är talande andra titlar.

Betyg: ***