TÄLTPROJEKTET - KULMEN FÖR PROGG-RÖRELSEN?

Jag kommer aldrig att glömma helgen den 12-13 augusti 1977 uppe vid Berga Kaserner i Helsingborg. Jag såg båda föreställningarna av det turnerande Tältprojektet "Vi äro tusenden". Det var en av de största musikteater-upplevelserna i mitt liv.

Det var också en överraskning. För jag hade varit rätt skeptisk till Göteborgs-falangen av progg-rörelsen. Tände aldrig på Nationalteatern och "Livet är en fest". Tyckte Nynningen var skickliga musikaliskt, men hade fruktansvärda texter.

Däremot älskade jag Musikteatergruppen Oktober från Malmö, och då speciellt deras film "Sven Klangs kvintett". De stod för något helt annat, mera jazz- och kabaré-betonat. Dessutom fanns enskilda löshästar med, som skådespelarna Sven Wollter och Michael Segerström (med bror Thomas, då som Tidningsteatern). Alla dessa utgjorde kärnan i projektet.

"Vi äro tusenden" var en superprofessionell föreställning. En socialistisk musikal (jag har aldrig hört någon kalla den musikal, men det var väl vad den var), om den svenska arbetarklassens historia, från Sundsvallsstrejken 1879 till varande 1970-talet. Proffsigt på alla plan: Musikaliskt, dramaturgiskt, sceniskt, tekniskt, episkt. Det var en utmaning med den häpnadsveckande entusiasm och energi som det innebar med intensiva turnéer, karavaner av lastbilar, tältresningar och logistik. Och allt hände året sommaren 1977. Varken förr eller senare.

Bland den fåtaliga dokumentation från detta jätteprojekt finns denna skiva. Tältprojektet, "Vi Äro Tusenden : musik ur tältföreställningen" (Nacksving LP 1977). Den är studioinspelad, och det är bra. Kunde gärna fått vara mer. En dubbel-LP eller box.

Här finns en mångfald av välgjord musik i olika stilar. Från kadrilj, visa, kuplett, folkmusik-klingande kvinnokör i "Vi väva". Till tunga rocklåtar, allt med Tältorkestern och olika sångsolister. Bland dem utmärker sig Totta Näslund, som spelade "den blinde tiggaren". En vis åldring som oförändrad genom historiens förlopp fungerade som en allvetande berättare.

Totta sjunger solo i "Aldrig mera krig!". En gripande, pacifistisk rocklåt om första världskrigets fasor. Något av det starkaste som hörts på svensk skiva. Kompet med Ulf Dageby på gitarr och Christer Boustedt på friform-altsax är ohyggligt effektivt.

"Revolutionsoperan" är en mini-rockopera i sig. Det handlar om hunger-upproren i Sverige 1917. Totta som försångare med flera sångare, kör och rockgrupp i ett makalöst starkt upplägg. Musiken kan faktiskt tidvis påminna om uppläggen i "Jesus Christ Superstar", utan jämförelser i övrigt. Totta sjunger även solo i finalen "Vi äro tusenden!", där alla medverkande kommer in i en mäktig kör.

Den progressiva musik- (och teater-)rörelsen hade på 8-9 år utvecklats från trevande, flummiga Gärdesfester till detta superproffsiga allkonstverk. Tältprojektet var tänkt som manifestation och milstolpe. Men istället blev det en slags kulmen för proggen. Efter kom punk-rörelsen och de yngre tog vid. Proggrörelsen planade ut (särskilt med kärnkrafts-omröstningen 1980) och skingrades på 80-talet, då helt andra estetiker gällde.

Finns ingen annan dokumentation av Tältprojektet 1977, mer än denna bra men sparsamma skiva? Jo, allt filmades faktiskt. Men resultatet, dokumentären "Tältet - vem tillhör världen?" av Christina Olofsson och Göran Du Rees, blev så tråkig, så tråkig och ger inte alls rättvisa åt den energi som fanns i Tältprojektet. Däremot finns en intressant avhandling i musikvetenskap av Johan Fornäs.

Betyg: ****