PONTY PÅ OCEANER

Ännu en fin, jämn jazzrock-LP med franskfödde violinisten Jean-Luc Ponty, "Enigmatic Ocean" (Atlantic LP 1977). Underbart musikaliskt hantverk, bra kompositioner och fint sväng, som vanligt.

Men samtidigt kunde man önskat lite variation vid det här laget. Det är samma elektriska fusion-sound med elfiol, gitarrer, synth och komp. Varför inte mera akustiskt? De få gånger Ponty griper an en hederlig, sladdlös violin och drar loss i Django Reinhardt- / Stephane Grappelli-doftande, fransk swing, ja då gnistrar det fullständigt. Men det får vi inte höra här.

Alternativt att variera besättningen lite mer. Kanske lite blås, andra icke-elektriska solister. Bland spelarna finns även denna gång bland annat Daryl Stuermer på gitarr och Alan Zevod på klaviatur. Inget fel på dem. Men hela jazzrock-genren började redan vid åren runt 1977 att fastna i sina former. Emellertid vill jag poängtera, violinisten Jean-Luc Ponty var och är och har alltid varit en helt underbar musikant och solist.

Ett sådant där briljant, akustiskt tillfälle var för övrigt en pärla som "Armando's rhumba" med kvartetten J-P Ponty (fiol), Chick Corea (piano), Stanley Clarke (kontrabas) och Lenny White (handklapp) från Coreas album "My Spanish Heart" (1976). Men, som sagt, det är inte med här.

Betyg: ***