INGEN KUNDE SJUNGA BELLMAN SOM FRED! 

Varför finns det så få Bellman-tolkare nu för tiden? Jo, svaret är ganska givet. För det finns ingen som Fred Åkerström. De få som kommit efter honom har inte haft mycket att tillägga.

Äldre tiders trubadurer var alltför servila. Sven-Bertil Taube förnyade Bellman-traditionen radikalt på 1960-talet, med sina välgjorda tolkningar på två volymer tillsammans med Ulf Björlin och Stockholms Filharmoniker.

Så måste jag erkänna att jag är svag för Cornelis Vreeswijks väldigt fria, poppiga tolkningar på "Spring mot Ulla, spring" (1971). Men åsikterna går isär om den skivan. För mig blev den kicken och upptäckten av Bellman. Charmigt oortodoxt. Andra tycker att Cornelis gjorde slarviga versioner.

Men att höra Fred Åkerström sjunga Bellman är något annat. Hur han med största allvar, nerv och kraft går in i texterna, känner in de olika rollerna Movitz, Mollberg, Ulla, madame Wingmark m.fl. Han artikulerar noggrant, hoppar aldrig över en vers och spelar ut dramatiskt, från viskande ömhet till närmasta brutala utspel. "DeciBellman" kallade någon honom. Han framföranden var enmans teaterstycken.

Fred Åkerstrom gjorde tre LP med Bellman. "Fred sjunger Bellman" (1969), "Glimmande Nymf" (1976) och "Vila vid denna källa" (1977). De två senare med lämpliga målningar av Johan Tobias Sergel på omslagen. Alla tre finns med på denna volym : "Till Carl Michael" (WEA saml.-2CD 1989). Det är två fullmatade CD att bara njuta av.

Tjugofyra opus ur "Fremans Epistlar" (1790) och "Fredmans Sånger" (1791). Och var ska vi börja? När Fred sjunger "Glimmande nymf" i trion CMB, är det just den där resan från lågmäld varsamhet till bullrigaste tordön när "regnet nedöst". I "Stolta Stad", som är delvis en talad berättelse, får vi uppleva skådespelaren Åkerström, som levandegör folkvimlet i Gamla Stan på 1770-talet.

"Se Dansmästarn Mollberg" är en dråplig menuett där Fred instruerar. "Mollberg satt i paulun" är ännu en skälmsk visa där figuren får skämmas för sitt leverne med slagsmål. "Se Movitz vi står du och gråter" och "Tjänare Mollberg" är dialoger med politiska bråk i krogmiljöer. Medan "Bröderna fara väl vilse ibland" och "Ack du min Moder" är gripande på förtvivlans rand.

Det finns mycket annat att referera till. Men det räcker inte långt. Lyssna på Fred istället. Han hann inte göra så väldigt många skivor. Och nästan alla var med tolkningar av äldre, svenska sångpoeter. Ytterst få (men bra) var hans egna kompositioner. Som uttolkare var han noggrann, med ett sant patos att tjäna originalet, aldrig sig själv. När han dog 1985 var han bara 48 år gammal.

Betyg: *****