REGGAE-KUNGEN FRÅN JAMAICA

Egentligen var jag ingen stor reggae-fantast, även om jag faktiskt råkar ha sett Bob Marley & The Wailers live. Det var vid mitt enda besök på Roskilde-festivalen, sommaren 1978. Marley var som hetast då.

Jag var ganska nollställd på förväntningar, men gungade med i de böljande rytmerna. Efteråt har jag märkt att yngre kamrater blivit riktigt avundsjuka för att jag sett legenden livs levande. Jag kan känna samma när några (äldre) kompisar faktiskt fick uppleva The Beatles live på 60-talet.

Men fast jag inte var någon stor reggae-fan hade jag fått höra massor av reggae bland alla mina progg-vänner i Helsingborg de åren, runt 1977-78. Mycket Peps förstås. Men mest Bob Marley. Skivor som "Burnin'", "Natty Dread", "Live" och "Exodus" snurrade jämt på fester och när man kom hem till folk.

Det blir åter igen en sådan där nyupptäckt  för min del. "One Love : The Very Best of Bob Marley" (Island saml.-CD 2001) är en alldeles utmärkt antologi. Mycket fylligare än den tidigare gångbara "Legend" från 1984. Här finns åtskilliga riktigt underbara sånger. "Could you be loved?" från sista albumet "Uprising" (1980). Den postumt utgivna "Buffalo Soldier" (1983) är en annan. Marleys metafor rastas - Etiopien jämförda med Amerikas indianska ursprungs-befolkning landar starkt. I övrigt ger jag inte mycket för Rasta-filosofin.

"Lively up yourself" (1974) sitter som smäck i sin "bakvända" reggae-rytm. Vackra "No woman, no cry" tas här rimligt nog i live-versionen från storartade albumet "Live" (1975), det som blev Marleys och reggaens definitiva genombrott, åtminstone i Sverige. "I shot the sheriff" (1973) tycker jag är mera tveksam. Men, som Peps säger, ghetto-poesi från ett land präglat av våldsamma motsättningar.

Det finns många ljusa sånger. Sånger av kärlek och värme. Bob Marley var en sångpoet som ALLTID hade ett budskap. Han drevs av patos och förkunnelse, skrev aldrig bara för skojs skull eller för att underhålla. Därav låg mycket av själen och karisman hos honom som konstnär. Den fina "Redemption song" (1980) är här med i band-version. Jag hade hellre hört den i den mera kända, akustiska versionen. Det är min enda invändning mot denna utmärkta Marley-samling.

Betyg: ****