DAGS FÖR ABBA

Jaja men. Mitt i progg-perioden här lägger jag in ABBA, och struntar högaktningsfullt i de gamla, tradiga agg som fanns från musikrörelsens sida då. Något man skäms för i efterhand.

Men för mig var nästan ABBA:s förhistoria roligast. Björn Ulvaeus är för mig mycket Hootenanny Singers, som jag som barn älskade. Benny Andersson var mycket Hep Stars. Och är i högsta grad den genom-sympatiske musikant och allkonstnär som är verksam nu, med BAO.

ABBA har jag inget starkt personligt förhållande till. Jag gillade dem då (lite i smyg sådär). Och det är allom självklart att de satt ett odiskutabelt, säkert avtryck i världen och i historien. Men jag kan också tycka att deras låtar kan variera mellan mästerverk och allmängods. Det är lite samma som med mina älskade The Beatles. Jag anser "Strawberry fields forever" vara ett mästerstycke som bränner. Medan "All you need is love" är harmlös pop som inte säger mig någonting.

Och ABBA då. Vi tar den här utmärkta samlingen, "ABBA Gold" (Polar saml.-CD 1992). "Knowing me, knowing you" (1976) har jag alltid gillat. Den är min absoluta favorit. Den definitiva ABBA-låten. Snyggt, viskande vers med Frida och Agnetha, som mynnar ut i den mest briljant förpackade refräng som hörts. Hela upplägget, arrangemanget, soundet är fantastiskt.

"Dancing queen" (1976) är också oemotståndligt refrängstark i stora kvinter. Men måhända lite söndertjatad. Däremot är "Money, money" härligt fräck, med sina kabaré-anslag och Kurt Weill-antydningar i Bennys syntar. Alla dessa nämnda bitar kommer från "Arrival" (1976) - med helikoptern. Deras enskilt bästa album.

"Mamma Mia" (1975) är också en perfekt utmejslad popmelodi. Däremot kan jag ha lite svårare för några av de mera sentimentala numren: "I have a dream" (1979), "Fernando" (1976), "Chiquitita" (1978) och musikal-klingande "Thank you for the music" (1977). Betydligt roligare då med de tuffa disco-numren "Gimme, gimme, gimme" och "Voulez-vous" (båda 1979).

Jag har aldrig tyckt att hoppiga vinnarlåten "Waterloo" (1974) är något speciellt (ursäkta....). Men den tidigare "Ring ring" (1973) var däremot fräck, med sin oemotståndliga basgång. Den finns inte med här utan sparas till nästa samling. Och förutom "One of us" (1981) finns här inte heller mycket från deras sista album "The Visitors", där de verkligen tog ut svängarna. Men också det sparas till "More ABBA Gold".

Betyg: ***