GULA KLANGFÄLT FRÅN ECM

Under dessa år var jag starkt inne i en period av sökande, klangfull ECM-jazz. Sökande livsperioder och experimentell musik av visioner och längtan.

Många var de fantastiska musikerna som spelade in för egensinnige producenten och esteten Manfred Eicher på hans bolag baserat i München. Många av dem är också nämnda i olika omgångar här, som Arild Andersen från Norge, Chick Corea och Keith Jarrett från USA. Andra framstående var Jan Garbarek och Terje Rypdal, även de från Norge.

Och så var där fantastiska, västtyske kontrabasisten Eberhard Weber. Han spelar med sin kvartett på detta album "Yellow Fields" (ECM LP 1976). Hans spelstil var (och är) annorlunda än hos den andre, norske kontrabas-mästaren Arild Andersen. Medan Arild låten den akustiska tonen sjunga, spelar Eberhard Weber på en elektrisk kontrabas med glidande eko som ger ett helt annat sound. Men det lyhörda hantverket har de gemensamt.

På "Yellow Fields" har Weber en internationell kvartett, vilket är vanligt i ECM-sammanhang. Förutom Weber själv på elkontrabas är det tyske (då västtyske) Rainer Brüninghaus på elpiano och synthar, norske trumslagaren Jon Christensen och amerikanen Charlie Mariano på sopransax och orientaliska blåsinstrument från Iran och Indien.

Bara fyra spår men dessa desto längre. "Touch" inleder, en böljande klangvåg där den elektriska basen och Fender-pianot rullar runt helt berusande. Det andra spåret är det centrala och bästa. Den långa målningen "Sand - glass", som i vilsam 6/8 får utvecklas och färdas genom skiftande sfärer. Norske Jon Christensens trumspel är helt fantastiskt, med en exakt lyhördhet som är en njutning i sig. Den sensuella stämningen bryts när Mariano spelar tjutande, gälla solon på, vilket shehnai eller nagaswaram.

Men läckert är det. Den drömska, sköna cool-jazzen fortsätter så i ytterligare två stämningsmättade nummer. Man kan tycka att mycket av ECM-jazzen är för introvert. Men man kan också öppna sig och låta sig genomlysas av den betagande musiken. Som alltid på EDM, med fenomenala musiker, stor lyhördhet och förstklassig ljudkvalitet. Och med stramt natursköna eller naivistiska omslag.

Betyg: ****