STEVIE WONDERS MÄSTER-OPUS

"Songs in the Key of Life" (Tamla Motown 2-LP 1976) var ett kraftprov och ett mästerverk av Stevie Wonder. Han hade tidigare utvecklat sin kreativa soulmusik på album som "Talking Book" (1972), "Inner Visions" (1973) och "Fulfilligness' First Final" (1974).

Han drev sin musik till nya höjder med både briljant sång, nyskapande funkrytmer, odödliga melodier och med texter som satte fingret på diskriminering och orättvisor i 1970-talets omskakade USA. Och med klockrena kärlekssånger.

"Songs in the Key of Life" är ett generöst fullmatat album med stor stilbredd. Just ur den synpunkten jämförbart med The Beatles vita dubbel. På ursprungliga vinylen innehöll albumet förutom två LP också en EP. För att Wonder var ivrig och verkligen ville få med allt, fast två LP:s format inte räckte. På CD-utgåvan (dubbel-cd) gick det lätt att lösa med att inkludera samtliga låttitlar.

"Love is in the need of love today" är en sådan öppning som direkt slår an en stämning som färgar helheten. En innerlig ballad med humanistiskt kärleksbudskap. Wonder sjunger alla sångstämmor själv. Han spelar också många av instrumenten på albumet: elpiano, syntar, munspel och trummor. I övrigt medverkar vännen Herbie Hancock och åtskilliga ur periodens soul- och jazzelit.

"Village ghetto land" är en fantastisk sång. En socialt skarp iakttagelse (icke-seende som han är) med ett arrangemang av en stråkkvartett. Men kvartettens stämmor är syntar som Wonder spelar imiterande. Jag är verkligen ingen vän av när syntar ska imitera stråkar. Men just här, i detta kammarmusik-format, lyckas han gjuta liv i de artificiella stämmorna och få det att låta underbart.

Efter en instrumental jazzrock-låt. "Confusion", följer så en av albumets präktiga hitlåtar - "Sir Duke". Stevie Wonders hyllning till Duke Ellington. En musikaliskt spännande uppbyggd sång, med medryckande linjer och härligt sväng. Stevie är själsfrände med Paul McCartney när det gäller att med lätthet snickra till odödliga evergreen-hits.

"I wish" är en ohyggligt driven soulfunk med spetsig blås och pumpande bas. Driven soulfunk är också den politiska "Black man", där agitatoriska, inklippta talinslag driver lyssnaren in i ett grepp av spänning. Också "Ordinary pain" har det där betvingande drivet som bara pågår och pågår. Typiskt för Wonders arga, politiska låtar med starkt rättvisepatos.

Samtidigt finns hjärtliga solskenssånger som "Isn't she lovely?", en jublande hyllning till hans nyfödda dotter. Och ännu en fenomenal hitmelodi. En sparsmakad ballad är "If it's magic", där Stevie sjunger enbart till ackompanjemang av harpa (!). Och all musik, produktion och även texter andas kvalitet rakt igenom. Ändå är albumet inte helt utan skavanker. Flera av låtarna mot slutet av albumet är för långa. De dras ut och tas om flera varv mer än vad de riktigt håller för. Men det är en anmärkning i marginalen.

Betyg: *****