HASSE & TAGE-REVYN "GLASET I ÖRAT"

Men det var ju väldigt vad det var svårt att hitta gamla original-omslagen här. "Glaset i örat" (Svenska Ljud live-2LP 1973) var den nya revyn med Hans Alfredson och Tage Danielsson med flera svenska artister.

Hasse & Tage tycktes nu göra revyer i varannan-format vad gällde storlek. Efter sparsmakade "Lådan" (1967) följde påkostade kostym-revyn "Spader Madame" (1969). Sedan den lilla, enkla, geniala "88-öresrevyn" (1970) som nu följdes av denna stora uppsättning på Berns.

I "Glaset i örat" medverkade också Monica Zetterlund, Lena Nyman, Gösta Ekman och Martin Ljung. Stor orkester ledd av trogne Gunnar Svensson, och så balett på det. Trots det stora formatet finns här åtminstone ett minimalistiskt drag. Hela första akten tilldrog sig helt och hållet i en kö. En busskö eller liknande. I kön pratade, gnabbades och skämtade alla med varandra. Då och då bröt sig något ut i ett sångnummer.

Revyn, och dubbel-albumet, innehåller många fina och roliga inslag. Allt börjar i den där busskön med "Hasse Tellemars samtalspartner", där Lena Nyman är lycklig över att ha kommit fram i radions "Ring så spelar vi". En mycket rolig och mänsklig monolog. Gösta Ekman är jobbigt hysterisk i "Center-extremisten", men den är en träffsäker travesti på den tidens vänster-retorik.

Annars är det sångnumren man gärna minns från "Glaset". Monica Z gör två av sina absoluta klassiker här. Den ena är snabba fräckisen "O, va' en liten gumma kan gno", efter en förlaga av Billie Holiday. Den andra är "Men tiden går", Tages fantastiska text till "As time goes by". Med klok och fyndig text om den solkade bilden av USA. Och med underbara rim ("...och Ingrid Bergman log rart / och ömt mot Humphrey Bogart...")

"Vad har du i fickan Jan?" med Gösta och Lena Nyman är en repris från Mosebacke, där den gjordes bättre av Lissi Alandh och någon i Helmer Bryds. Bland talnumren kan också nämnas Lenas mustiga monolog "Stadslollan" om Söderbruden som hamnar på vischan. "Byfånen" och "En ansökan om att finnas till" (båda med Martin i centrum) är humor med kritisk svärta.

Besk samhällskritik finns också i "Bolla bolla" med Tage och Gösta, om u-hjälp som välfärdens lindrande samvete. Hasses vågade mansgrissång "Efter kaffet" är inte helt lyckad. Och "Glaset i örat" som helhet då? Som alltid med Hasse & Tage - vissa geniala och klassiska nummer. Men i stort inte den revy som ligger mig varmast om hjärtat.

Betyg: ***