KIM LARSEN - FRA KÖBENHAVN I HALVFJERSERNE

Liksom The Savage Rose nyligen, en härligen återblick till Köpenhamn och Danmark. Kim Larsen var redan sångare i populära Gasolin, när han gjorde sin första skiva i eget namn: "Vaersgo" (CBS LP 1973).

Det är en härlig skiva med akustiskt präglade visor och mycket gott humör. Ett avskalat, nära sound långt från den bombastiska ljudvägg som ofta Gasolin drogs med senare.

Kim Larsen sjunger och spelar gitarr och lite piano. I övrigt ytterligare någon gitarr och ibland någon bas. Helt akustiskt är det inte. Franz Beckerlee (från Gasolin) spelar försiktig Moog synthesizer på "Sylvesters dröm". Och Willy Jönsson (också från Gasolin) spelar orgel på "Jacob den glade" och något spår till. Men frånvaron av trummor ger ändå "Vaersgo" karaktären av ett visalbum. Och ett riktigt trivsamt sådan.

"Nanna", "Byens hotel", "Blaffersangen" (betyder Liftarvisan), "Hvis din far gir dig lov", "Den rige og den fattige pige" och "Christianhavns kanal" är bara några av de många sånger som Kim Larsen sjunger. En underbar sångare med väldig inlevelse, stort gemyt, stark faktor av folkkärhet och med relativt tydlig danska. De flesta melodierna är hans egna, några är traditionella, men texterna är i flera fall skrivna av andra visdiktare, däribland Mogens Mogensen (ej att förväxla med John Mogensen, en äldre, lika folkkär vissångarkollega, bl.a. känd för "Der er noet galt i Danmark").

En sång som sticker ut är den fina "Johanna". Där sjunger inte Larsen själv, utan någon som förvånansvärt nog låter som "en lille dreng". Det är det också. Den då 13-årige (!) gossen Sören Bernbom sjunger med fantastisk utlevelse denna skivans allra bästa melodi. Han sjunger även solo på "De fjorten astronauter". Vad hände sedan med en sådan fantastisk begåvning? För Kim Larsens del är debuten "Vaersgo" hans bästa och mest inspirerade soloalbum någonsin.

Betyg: ****