Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, november 29, 2013

ÖSTEN TOLKAR SKÅNSKA POETER

Den här skivan är som poesi (!) om man själv kommer från Skåne och tycker om poesi. Östen Warnerbring har gjort en varsam, inkännande samling tolkningar av skånska poeter, från Anders Österling och gamla bygdepoeter, till de på 70-talet samtida Göran Sonnevi, Jacques Werup och Hans Alfredson.

"Skåne" (Philips LP 1972, ny version utökad med "Kivikspolka" 1973). är en av Östen Warnerbrings "seriösa" album, och hans mest kända som just helt album betraktat.

Han hade som alla vet en bred bakgrund som populär schlager-sångare och underhållnings-artist på 1960. Som bäst sjungande i en sober Sinatra-tradition ("En sommarvind").  Med sin vackra, säkra baryton var det inte för inte han kallades "Östen med rösten". Ibland med dragning åt det klämkäcka ("Tyrolerhatten"). Och även med tradjazz, krogshower och visor i bagaget.

Tillsammans med arrangörerna Georg Riedel och Berndt Egerbladh gjorde han så den mycket lyckade "Skåne", där han öppnade upp för en ny, lyrisk sida av sig själv. Mest kända sången här är "Kivikspolka", en storartad hyllningssång till författaren Fritiof Nilsson Piraten som avlidit strax innan, 1972. Den fanns inte på första upplagan utan lades till i 1973 års LP-version och placerades där som öppningsnummer.

Sedan sjunger Östen i stora drag kronologiskt. "Mitt hjärta bor i en gammal gård" av Theodor Tufvesson, och dikter av Alfred Ulrik Bååth och Daniel Rydsjö. Bortglömda namn ur de lokala antikvariatens hyllor. Men fin poesi, kärleksfullt framförd. De varvas med klassiker som "Till en näktergal i Malmö" av Hjalmar Gullberg, "Ales stenar" av Anders Österling och finalen "Arv och eget" av Gabriel Jönsson ("själv sjöng jag blott en liten stund / sjung för mig evigt, Öresund").

De nyare dikterna är överraskande valda. Mest oväntad är "Om kriget i Vietnam" av Göran Sonnevi. Hans Vietnam-dikt väckte rabalder 1965. Nu 1972, när USA:s anfallskrig eskalerade som värst, läser Östen dikten stramt med Egerbladhs marsch-liknande arrangemang. Det blir mycket effektfullt, med diktens växlingar mellan långt borta och nära, mellan Hanoi och Lund. Allt mot en vintergrå fond.

Stämningsbilder av Jacques Werup och Artur Lundkvist varierar, liksom lustigheter av Hasse Alfredson och Max Lundgren. Den senares "Uppslagsord Lund" är en grov burlesk. Som helhet är Östens "Skåne"-album ett mycket väl komponerat och kärleksfullt framfört bidrag till den svenska vishistorien.

Betyg: ****