TED GÄRDESTADS SORGLIGA SOLSKENS-SAGA

Det är såklart något speciellt och sorgligt med Ted Gärdestad. Så begåvad, så ung och sprudlande entusiastisk. Och så vägen utför.

När det begav sig runt 1972-76 tyckte jag att Ted var en fin melodisnickrare, men jag var i annan ålder och lyssnade mer på Peps och Zappa. Men visst fanns Teds musik alltid runt omkring, på radio och hos yngre publik, som min systerdotter Rebecka.

Sedan hände ingenting på flera decennier. På 1990-talet fick vår lilla dotter Malin, då 7 år, av en slump höra Ted och älskade hans musik. Vi började plocka fram min frus gamla Ted-skivor och vi älskade också dem. Strax efter, en sommardag 1997, kommer nyheten att Ted Gärdestad omkommit under tragiska omständigheter.

Denna fina samling ger en bra helbild av geniet och den oslagbare melodikern. "Kalendarium 1972-1993" (Polar saml.-CD 1993) gavs alltså ut medan han fortfarande levde, men ännu var lätt bortglömd. Det har senare kommit ut flera snarlika Ted-samlingar, och en prisvärd box med alla hans album (de var inte så många).

Men "Kalendarium" är mycket bra. Går kronologiskt, en fördel. Börjar således med "Helena" och "Jag vill ha en egen måne" från första LP:n "Undringar" (1972), inspelad av en då 16-årig (!)  sångskrivare. Jag använder gärna ordet underbarn.

Från andra LP:n "Ted" (1973) kommer självklara klassiker som "Sol, vind och vatten" och "Jag ska fånga en ängel" (med Blood, Sweat & Tears-influerat arrangemang!). Allt med en sådan livsglädje och en sådan sprittande, ungdomlig kärleksträngtan. "Eiffeltornet" och "Buffalo Bill" (1974), "Angela" och "Chapeau-claque" (1976) är flera, naivt roliga popsånger. Jag kan kanske sakna fina titelsången från "Franska kort (1976).

De blir hopp från festivallåten "Satellit" (1979) och den innerliga men överproducerade "Låt kärleken slå rot" (1981) fram till "Himlen är oskyldigt blå" (1993). Den senare är nyinspelad för denna utgåva och översättning av hans äldre sång "Blue Virgin Isles" (1977). Den går direkt till hjärtan med sin melankoli.

År 1991 var Ted Gärdestad gäst hos Jacob Dahlin i direksänt "Caramba" i SVT. Där var han i mycket dåligt skick. Men denna samling 1993 blev ändå försök till en nystart. Året efter lyckades han göra ett nytt album, hans sista (återkommer om det). Efter hans död följde en väldig Ted Gärdestad-våg som kommer att bestå. Denna samling visar en stor artist med sånger som är fullkomligt tidlösa i sin klara, paradoxalt sorglösa musikalitet.

Betyg: ****