ROBERTA FLACK - MITT I NATTEN, MED STEARINLJUS

Ja, en sådan skiva är det. Roberta Flack fick en världshit 1973 med den mycket sensuella soulballaden "Killing me softly (with his song)". Hon var då en lite "äldre", erfaren artist, fast många trodde det handlade om en one-hit-wonder.

Sången blev populär i olika inspelningar. Lill Lindfors gjorde den på svenska som "Sången han sjöng var min egen". Drygt 20 år senare blev den en förfärlig cover i r'n'b-version med The Fugees (Wyclef Jean m.fl.) En fullkomlig okänsligt hamrad tolkning som blev en 90-talshit - för att många inte hört den fina melodin förut.

Men tillbaka till Roberta Flack. Hon var verkligen inte bara en "one-hit-wonder". Och detta album, "Killing me Softly" (Atlantic LP 1973), hänger inte bara på en hitlåt, utan är en jämn skiva med enhetlig, sensuell stämning.

Roberta Flack sjunger med en sådan innerlig värme och närhet att hon finns hos dig i rummet. Spelar dessutom piano och elpiano mycket bra. Titellåten inleder och fångar en direkt. "Jesse" är en lika varmt sensuell, längtande soulballad. "Jesse, come home / there's a hole in my bed".

Några enstaka uptempo-låtar bryter av. "No tears (in the end)" och glada "When you smile". Men de drömska, långsamma balladerna dominerar. Som den svävande "Conversation love", med eteriskt stråk-arrangemang. Eumir Deodato har arrangerat sångerna med stor känslighet.

Avslutande spåret är en lång, expansiv version av vackra "Suzanne" av Leonard Cohen. När en annan soulsångerska, Nina Simone, tolkade samma sång fyllde hon den med energi och rörelse. Roberta Flack tar istället fasta på mystiken, melankolin. Båda dessa tolkningar har stora förtjänster och mäter sig väl med originalet. Hos Roberta Flack mynnar "Suzanne" ut i ett berusande, böljande stråk-inferno. Det är mycket vackert. Hela skivan är mycket vacker.

Betyg: ****