CHICK COREAS KRISTALLKLARA BRAZILJAZZ

Jazzpianisten Chick Corea hade startat i bebop och friform på 60-talet. Sedan gjorde han en vändning eftersom han ansåg friform alltför icke-kommunikativ (tycker jag också). Bytte stil och siktade på - skönhet.

Då passade det bra med det nystartade västtysk-norska skivmärket ECM. Tyske producenten Manfred Eicher hade 1970 startat ECM i München, med mottot: "Endast tystnaden är vackrare". Det skulle bli ett mycket respekterat varumärke, med all sin sköna cool jazz, kristallklara ljud och naturnära skivomslag.

Amerikanen Chick Corea spelade alltså in sina två solovolymer "Piano improvisations" i Arne Bendiksens studio i Oslo. Dessutom en duoskiva, "Crystal Silence"(1972) tillsammans med Gary Burton, vibrafon.

Nästa projekt blev en brasilianskt färgad samba-jazz-grupp, med bland annat äkta paret Flora Purim, sångerska, och Airto Moreira, trummor och slagverk. Båda från Brasilien men bosatta i USA. Resultatet blev denna skiva, "Return to Forever" (ECM LP 1972). Så fick även själva gruppen heta Return to Forever. En kvintett som också innehöll Joe Farrell, flöjt och sax, och den unge Stanley Clarke, ett virtuost under på båda elbas och kontrabas.

Det är en lätt, luftig, estetiskt klangskön latinjazz som presenteras. En nästan överjordisk musik som pendlar mellan meditativ stillhet och orgiastiskt svängig samba. Men hela tiden med samma grace i klangspelet. Chick Corea själv spelar uteslutande Fender Rhodes elpiano här, var spröda kristalltoner smälter väl ihop med flöjten, kontrabasen och Flora Purims härligt utlevande sång.

Bäst är Flora i titellåtens ordlösa röstutsvävningar. Den sången. "Return to Forever", går från stilla nollpunkt till Floras närmast erotiska utlevelse. I de två sångerna med text märks att Chick Corea nu fått kontakt med scientologin och ständigt tackar tvivelaktige L Ron Hubbard. Det speglas också i den menlösa texten till "What game shall we play today?", fast melodin är bra.

Hade detta varit på 70-talet hade jag utan tvekan gett denna skiva fem poäng. Men den har åldrats en aning. Det som kändes magiskt då känns mera som segt tempo nu. Men musikens skönhet och musikernas fantastiska spel ger ändå absolut ......

Betyg: ****